LEDARE
En mindre debatt har utbrutit i sociala medier angående redaktionschefens för Helagotland.se, Mats Pettersson, kritik mot att regionen kallat till fyra presskonferenser under en och samma dag efter att fyra nämnder sammanträtt.
För hårt trängda redaktioner blir det svårt att göra ett bra jobb med sådana förutsättningar. Även om vi är flera redaktioner är var och en slimmad och har små resurser.
Åke Svensson (S), regionstyrelsens ordförande, har rätt i att det inte är en nyhet, så har det varit länge och nämndernas sammanträdesdagar bestäms ett år i taget. Så långt har han rätt.
Men Åke Svenssons attityd och nedlåtande ton i debatten med Mats Pettersson är desto mer obegriplig. ”Jag beklagar att gårdagen blev en alltför häftig börda för Mats Pettersson” säger öns högst politiske ansvarig när frågan diskuteras i Radio Gotland. Han kunde lika gärna ha svarat ”pilutta dig”, det hade legat på samma nivå.
Region Gotland, tidigare Gotlands kommun, har genom alla tider varit oerhört bortskämd med att medierna fungerat som informationsbärare till medborgarna. Vi får ofta inbjudan till presskonferenser samma dag. Ännu längre tillbaka var det inte ovanligt att de ringde från nämnden och sa: ”Nu är vi klara, ni kan komma nu”.
Det har blivit bättre. Mycket bättre. Nu får vi (av de flesta) till och med handlingarna flera dagar i förväg och inte samma dag. Men hur mycket vi än planerar kan vi inte planera att resten av världen står still de dagar regionen bestämmer sig för att ha presskonferensmaraton.
Ser man till de ärenden de fyra nämnderna behandlade var det ganska stora frågor. Inte minst kan man konstatera att trenden med underskott fortsätter. Redan efter tre månader pekar barn- och utbildningsnämnden mot ett underskott på 4 miljoner, socialnämnden med 10 miljoner och gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden med nära 7 miljoner.
Uppsidan är att det ännu är nio månader kvar av året där man har chans att få ekonomin i balans. Nersidan är erfarenheterna av förra året där nämndernas underskott på nära 100 miljoner kronor uteslutande räddades av engångspengar, inte av politisk styrning.
Två av nämnderna har lagt ut information på regionens hemsida om sina möten, två har det inte. Bara en av nämnderna berättar om det prognosisterade underskottet.
Gotländska medier är således fortfarande den allra viktigaste kanalen för gotlänningarna att få ta del av vilka beslut och ärenden som hanteras av deras folkvalda i nämnderna.
Detta borde föranleda åtminstone en gnutta ödmjukhet hos den högst ansvarige för denna verksamhet.