Det finns ett uttryck, populariserat av en av Karl Gerhards kupletter, som säger: "Jag tjänar in på gungorna vad jag förlorar på karusellen." Men det finns karuseller som är så snurriga att underskottet aldrig kan kompenseras och räknas hem. Dit hör de statliga institutionernas flyttkarusell.
Somligt har genom åren flyttats till Gotland, ofta som "ersättningsjobb". Dit hör, på senare år, Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar. Även om Riksutställningar numera är en skugga av sitt forna jag. Eller vi.
Då det begav sig beräknade fackförbundet ST Riksutställningars extra flyttkostnad till över 700 000 per arbetstillfälle.
För två och ett halvt år sedan räknade Riksrevisionen på kostnaderna för att flytta Folkhälsoinstitutet till Östersund och Konsumentverket till Karlstad. Och kom fram till 1,1 miljon per arbetstillfälle. För att slita upp verksamheter med rötterna och försöka plantera dem på ett annat ställe.
Men samtidigt verkar andra krafter i motsatt riktning, mot mer centralisering och påstådd effektivisering. Så blev vi av med länsrätten till exempel och trenden kan tydligen nu drabba Transportstyrelsens verksamhet på Gotland, som har 65 anställda.
Blir nettot positivt eller negativt för Gotland? Av Riksutställningar återstår ett par dussin anställda. Döm själv.
Nettot för staten och skattebetalarna är mer uppenbart negativt. Karusellen där vissa statliga jobb flyttas till och Gotland och andra härifrån är svindyr. Man tar stora kostnader för att kunna säga att man gör något för ön, men med andra handen avlägsnar man andra verksamheter för förhållandevis små (verkliga eller inbillade) effektivitetsvinster.
Men de som verkligen riskerar att bli lidande är de som kastas av den snurrande karusellen. De som blir av med sina jobb i flyttande statliga verksamheter.