Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På fredag har filmen världspremiär. Men det är ingen okända karaktärer som nu når biografsalongerna. I höst börjar man sända den 19e säsongen av tv-serien Simpsons. Den är mer långlivad än någon annan amerikansk tv-komedi. Jag vågar inte tänka på hur många avsnitt som jag själv har sett. Och eftersom de ofta sänds i repris, vågar jag inte tänka på hur många jag sett två eller fler gånger. Det finns hundratals episoder som jag skulle kunna återberätta, känns det som. (Lugn, jag tänker inte göra det. Inte här, åtminstone.)Och till skillnad från alla andra tv-komedier, så har jag aldrig tröttnat på Simpsons. Manus är smartare, persongalleriet är rikare än för konkurrenterna. Och skaparna slår åt alla håll. De är beredda att driva med alla delar av det amerikanska samhället. Och för all del även med Europa och alla andra världsdelar som den gula familjen besökt.Simpsons blir ofta politisk, men sällan politiskt korrekt. Det finns sentimentalitet, men den blir aldrig smetig. Det finns moralkakor, det är oundvikligt, men de är inte mäktiga och är aldrig huvudrätten. Och även om manusförfattarna är intelligenta så är de inte för fina i kanten för att ta hem även andra typer av komiska poänger. Inför biopremiären publicerade Svenska Dagbladet i måndags en artikel av Andres Loko som varit i London och träffat Matt Groening. Där förklarade Groening bland annat att:- Vi kan sitta här och prata om surrealistiska referenser, men i slutändan finns det ingenting roligare än en fet, gul idiot som ramlar ner från ett tak.Idioten är familjen pappa, Homer. Han på en gång bekräftar och motsäger den europeiska nidbilden av amerikanen. Bekräftar eftersom han är en dum, obildad, klantig och okänslig munkätare. Motsäger eftersom hans animatörer är så begåvade och drivna. I Andres Lokkos artikel citeras den intellektuelle brittiske författaren Gilbert Adair:"The Simpsons är ett mästerverk som ingen nu levande engelskspråkig författare tål en jämförelse med."Jag tror faktiskt att man bättre kan förstå USA genom att titta på Simpsons. Serien utspelar sig inte i de delar av USA som vi känner bäst. Varken i New York eller Los Angeles, utan någonstans i hjärtlandet. Springfield, där familjen bor, är en amerikansk småstad där värderingar och kultur skiljer sig från Europas och från USAs internationella metropolers. Det är en värld där Homer kan få försöka uppfinna en egen religion för att komma undan söndagens gudstjänstbesök, där en familj med en inkomst har två bilar och där det trots motsättningar finns en gemenskap och öppenhet som ofta saknas i Sverige.Vad menar jag med det? Ungefär vad Dagens Nyheters förra utrikeskorrespondent Georg Cederskog skrev i går, efter att ha kommit hem efter fyra år i USA:"Allt fantastiskt som Sverige har borde applåderas högre. Samtidigt borde vår beundran för USA riktas mot allt det som gör vardagen där så många grader varmare."
