Gotlandsupproret kommer att lämna över cirka 100 000 namnunderskrifter till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) den 17 september. Regeringen har anklagats för passivitet och ineffektiva reformer, orättvist eller rättvist beror på vem man frågar.
Det som det har satsats på i olika omgångar är infrastruktur. Snabbtåg och fina breda vägar gör att man kan ta sig snabbt till de flesta ändar i landet utan att behöva oroa sig över att motorvägen nästa år har bytts ut mot en stig.
För Gotlands del ser det annorlunda ut. Färjetrafiken hit klassas som "olönsam kollektivtrafik", alltså det som går på vägen. Själva vägen finns inte ens i det svenska transportsystemet, därmed kan vi av naturliga skäl inte heller finnas med i olika satsningar på detsamma.
Kanske är det här man kan nå framgång för att en gång för alla skapa långsiktighet i kommunikationerna till och från Gotland.
Detta faktum är också en viktig del i det brev som Gotlandsupproret nu skickar till regeringen och alla riksdagsledamöter.
Thomas Bodström avslöjade i sin bok som kom förra sommaren att han aldrig läst en enda hel proposition som han skrev under som justitieminister. Sånt finns det tjänstemän till menade han.
Just nu rasar många rikspolitiker över borttagandet av stoppregeln som 2009 gjorde det möjligt för Nordkalk att få tillstånd för täkten vid Ducker i Bunge. Trots att de alla var med på att godkänna förändringen, alla utom Vänsterpartiet. Åsa Romson (MP) försvarar sig med att förändringen hade mörkats och hastats igenom. Mer troligt är väl den enkla förklaringen att de flesta inte hade läst förslaget.
Formuleringar och nyanser som kan vara avgörande kommer längre och längre bort från dem som beslutar.
Samma är det med färjetrafiken. Även om alla på högsta nivå är insatta så är det inte de som skriver avtal och villkor. Däremot är det de som är ansvariga. Så budskapet måste hamras in och på ett sätt som inte går att komma förbi i efterhand med förklaringar att "man inte visste" eller, ännu värre, att man inte läst på.
Här har öns två riksdagsledamöter sitt i särklass viktigaste ansvar.