Efter tidigare PISA-undersökningar, där elevernas kunskaper och färdigheter i olika länder jämförs, har svenskarna förstått att det är lite si och så med de kunskaper som den svenska skolan förmedlar. Svenska elever kan för lite, speciellt med tanke på att Sverige satsar mer resurser än de flesta på skolan.
Men många har ändå haft föreställningen att Sverige skulle klara sig bättre om andra typer av färdigheter undersöktes. Har inte den svenska pedagogiken gjort eleverna bättre rustade för problemlösning och kritiskt tänkande.
Nej, visade den senaste rapporten från PISA som presenterades i går. Svenska elevers förmåga att lösa problem ligger under genomsnittet i OECD-området. Och denna oförmåga påverkar i sin tur kritiskt tänkande, kreativitet och uthållighet.
Nu är det många som verkar väldigt förvånade över detta resultat. Jag begriper inte varför. För det finns ju få färdigheter som är frikopplade från våra kunskaper.
Vad du än gör så är du hjälpt av de kunskaper du redan har – oavsett om det handlar om problemlösning, kritisk tänkande, ny inlärning eller nästan vad det än är.
Har du mycket kunskap är det lättare att förstå och ta in ny kunskap.
Har du mycket kunskap har du lättare att granska och ifrågasätta nya påståenden.
Har du mycket kunskap så har du också en mycket större verktygslåda för att lösa de problem du ställs inför.
Har du lite kunskap så är du däremot kanske inte ens speciellt hjälpt av att slå upp eller på annat sätt ta reda på de fakta du behöver. För att förstå förklaringen behöver du kanske ännu mer information. Du kanske inte riktigt förstår den nya informationen eller också kanske du inte förstår det samhälleliga och historiska sammanhanget, de naturvetenskapliga förutsättningarna, den kulturella kontexten och så vidare.
Det är svårt att tänka kritiskt på ett intelligent och informerat sätt när du inte har en bred och djup bas av kunskaper. Och problemlösningen kan bli vansklig om du först behöver ett halvt år av målmedvetna studier för att förstå problemet.
Goda färdigheter i att leta reda på information är naturligtvis bra, men det är inte ett fullgott alternativ till verkliga, internaliserade kunskaper.
De länder med ordning i klassrummen och goda kunskapsresultat är också de länder där elevernas förmåga att lösa problem är störst. Singapore, Sydkorea och Japan. Finland och Kanada.
Många av oss vill av någon anledning föreställa oss att främst de asiatiska skolorna fostrar hjärndöda drönare, fullspäckade av fakta men med bristande förmåga att vara problemlösande och kreativa. Men verkligheten är alltså en annan. De kan använda sina kunskaper för att verkligen lösa problem och det hjälper dem att vara kreativa.
Exempelvis Sydkoreas skola och attityder till lärande kan inte transplanteras till svenska förhållanden. Inte utan att patienten stöter bort transplantatet. Men det tycks mig uppenbart att svenskarna behöver ge upp några av sina käraste föreställningar om hur en bra utbildning bör bedrivas. För barnens och därmed för allas vår skull.