Färjepriserna är ett ständigt diskussionsämne och det är lätt att som gotlänning med rabatt glömma bort priserna för besökande. Men ibland kan man få aha-upplevelser, som när jag skulle hjälpa bekanta från fastlandet att boka båtbiljett för resa en onsdag i juli. Priset för dagtur i aktersalong hamnar på 950 kronor enkel. Flyg samma dag finns för 1 100 kronor. Båda avser två personer.
Javisst, jag vet att det finns biljettalternativ som är billigare, men för att jämföra med tåg och flyg är det minst aktersalong som gäller. Vet också att det finns "lågprisavgångar" nattetid, men det är inget acceptabelt alternativ.
Eftersom jag nyligen bokat ett antal tågbiljetter kollade jag priset på dessa för en jämförelse med båtresorna. Den 25 mil långa sträckan Gällivare-Narvik kostar exempelvis 350 kronor för två personer.
Ovanstående prisexempel talar sitt tydliga språk, något radikalt måste hända. Det räcker inte med det årliga landshövdingepartyt eller regionpolitikernas - oavsett partifärg - tävlan om att framhålla sina goda kontakter med ansvariga ministrar. Allt hittills resultatlöst.
Så nu står hoppet till Gotlandsupproret under Almedalsveckan. Här gäller det att alla ställer upp och visar att nu får det vara nog!
I tisdags skrev riksdagsledamoten Staffan Danielsson en debattartikel med rubriken "Kvalitet viktigare än ekomat". En provocerande rubrik och texten är den vanliga cementerade hyllningen till konventionellt producerat livsmedel på bekostnad av ekologiskt.
Men precis som kärnkraftskramarna gärna "glömmer" att redovisa risker och problem med avfall, "glömmer" skribenten bort riskerna med användning av bekämpningsmedel i livsmedelsproduktionen.
När det fortfarande odlades sockerbetor på Gotland motiverade en känd odlare sin ekologiska produktion ungefär så här: "Även om det inte kan påvisas några rester av bekämpningsmedel i konventionellt socker, så har jag med min ekologiska produktion inte spridit ut gifter på mina åkrar.
För gifter tar ju vägen någonstans, det försvinner inte bort genom ett trollslag." Ett citat som jag tycker säger allt.
Tyvärr läggs dimridåer genom att förespråka närproducerade livsmedel med hänvisning till att det är bättre med närproducerat konventionellt än ekologiskt producerat i annat land.
Motivet är bland annat att transportsträckorna blir kortare och utsläppen mindre, men vad som är närproducerat är inte definierat och lite svävande. Många forskare är dock eniga om att det viktigaste inte är var en vara är producerad utan hur.
Bäst hade det förstås varit om hela jordbruksnäringen bedrevs kemikaliefritt, något som tyvärr känns väldigt avlägset. Men det finns påtryckningsmöjligheter och de har konsumenterna. Genom att ställa krav på lantbrukets organisationer, riksdagsledamöter och EU-parlamentariker. Stödet till jordbruket finansieras bland annat med svenska skattemedel och därför är det en logisk väg att kräva en höjning av målet för den framtida ekologiska odlingen.
För som betodlaren sa: "Gifterna försvinner inte bort genom ett trollslag".