Nu är goda oljeråd väldigt dyra
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om bilismen i Ryssland ökar, är det ändå ingenting jämfört med den otroliga expansionen av bilismen i Kina. Oljan, som utgör hela 35 procent (!) av världens primärenergiförbrukning har blivit en bristvara, inte för att reserverna redan skulle vara slut, utan på grund av den enorma efterfrågan. Samtidigt blir olja ett attraktivt investeringsobjekt då risken för att man skall förlora alla sina pengar är minimal.
Dagens höga oljepris är en våt dröm för alla som vill bekämpa växthuseffekten. Men samtidigt blir politikerna på efterkälken. Gordon Brown har omfattande planer på extra koldioxidbaserad bilskatt. Nu har han blivit utsatt för folkets vrede: de flesta bilister kör inte bil för nöjes skull, utan för att de måste göra det, och Browns extra pålagor utöver det redan höga bränsleprisen (där skatten utgör en avsevärd del) kan vara liktydigt med politiskt självmord.
Men det höga oljepriset åstadkommer även höga livsmedelspriser på världsmarknaden. Att kineserna börjat äta kött trissar dessutom upp spannmålspriserna. De som blir lidande är den fattigaste miljarden världsmedborgare, som får mindre och mindre mat för sina små slantar. Den medicin som borde vara bra för klimatet, dvs. högt oljepris, är i själva verket ett dödligt gift för dem som redan svälter.
Klimatkonferens på klimatkonferens har hållits precis som om en långsam (hypotetisk) global uppvärmning skulle vara ett problem för mänskligheten. Kanske orsaken är att den ekocentriska ideologin är mera attraktiv hos mätta västerlänningar än en etnocentrisk syn där människans välstånd hade varit i centrum.
Det stora problemet med sinande oljekällor, fortfarande växande världsbefolkning och ökade matpriser är komplicerat. Frågan är om det finns någon entydig lösning alls. I alla fall diskuteras inga lösningar på politiskt korrekta väderkongresser. Subventionerad etanoltillverkning av spannmål är givetvis kontraproduktivt.
Valet mellan globokratisk reglering av koldioxidutsläpp (neosocialistisk planhushållning med fossila bränslen) och energipolitik som styrs av marknadskrafter är enkelt. Det höga oljepriset gör automatiskt bensinsnåla fordon attraktiva. Det blir lönsamt att tillverka trafikbränsle av stenkol, som inte är en bristvara. En sådan fabrik startas snart i Kina (Shell/Sasol). Utveckling av ny bränslesnål och driftssäker kärnkraft accelereras. Utnyttjande av direkt solenergi har en enorm teoretisk potential.
Så länge solen skiner, kommer människosläktet inte att dö ut på grund av energibrist.