KRÖNIKA
Jag vet inte riktigt när det började eskalera men det där med nostalgiska tillbakablickar väcker starkare och starkare känslor hos mig. Det har självklart med ålder och tidens gång att göra. Inte av rädsla för att bli gammal men en stundtals förlamande skräck inför insikten av hur fort det går och att målsnöret inte längre bara en hägring i en diffus framtid.
Vi är därför många som med glädje grottar ner i oss i alla de nostalgisidor som finns på bland annat Facebook.
Vi har skrivit om några av de lokala initiativen i GT den senaste tiden och ju större igenkänning desto större bli självklart själva nostalgieffekten.
Men när nostalgin övergår från sentimentala tillbakablickar till krav på bevarande av det som en gång varit, av enbart nostalgiska skäl, då blir det konstigt. Det finns många exempel på detta, inte minst när det handlar om stadsplanering. Det gamla ska bevaras även om det inte fyller nån funktion utan förhindrar utveckling som ger många människor bättre villkor och gör att vi använder en plats mer funktionellt.
Lite av samma kritik finns mot min egen bransch, att vi ”papperstidningsmänniskor” värnar papperstidningen av nostalgiska skäl. Det kan ha sin poäng om man menar att man kan få exakt samma innehåll fast i annan form. Nu är det ju inte riktigt på det sättet. Nätjournalistik och pappersjournalistik skiljer sig åt inte bara när det gäller vilket material eller kanal det publiceras i.
Alltså utan värderingar: det är olika helt enkelt. En av de viktigaste skillnaderna är formen, hur nyheterna är paketerade och presenterade. En papperstidning har gjort en avgränsning och prioritering av nyheterna, du får en sammanfattning och överblick. På nätet kan du få samma nyheter men utan sortering eller avgränsning, somliga gillar det bättre, men att avfärda papperstidningens försvar som nostalgi är att göra det för enkelt för sig.
Mycket intressant är också att det faktiskt startas nya papperstidningar hela tiden. ETC är en ny dagstidning med rödgrönt perspektiv och här på ön kommer inom kort ett helt nytt nyhetsmagasin ut med sitt första nummer, Horisont, som ges ut av ett gäng före detta GT-medarbetare en gång i månaden.
Dofter är nog förresten den starkaste nostalgiindikatorn. En plötslig doft som är förknippad med ett minne eller plats kan överrumpla en och få en att minnas något man glömt.
Rörlig bild ger ännu en dimension för att levandegöra tider som flytt. Här kommer de som växt upp de senaste decennierna att ha helt andra förutsättningar att försvinna bort längs Memory Lane. Men på ett sätt är nog många av oss medelålders och äldre väldigt glada att det inte fanns Internet när vi växte upp.
Alla minnen är inte lämpade att uppleva igen.
Trevlig helg!