LEDARE
I dag ska artisten Timbuktu, Jason Diakité, ta emot ett pris i riksdagen, ett pris som han tilldelades av Fem i tolv-rörelsen förra året.
Timbuktu belönas för att han ”visat hur man både i ord och toner kan förena ett stort artisteri med ett personligt engagemang i viktiga samhällsfrågor”.
Prisutdelningen har vållat mycket uppmärksamhet i och med att Timbuktu medverkar på en ny singel med rapgruppen Kartellen. I en text på skivan uttrycker artisterna kritik mot de flesta politiker men mot SD:s partiledare Jimmie Åkesson och några andra i partiet är orden inte bara kritiska utan rena hot om våld.
Även om man som låtskrivare har stor konstnärlig frihet har man också ett ansvar. Att använda sig av konsten för att uttrycka hot, hur arg man än är, är inte okej. Samtidigt kan man inte läsa en låttext på samma sätt man läser till exempel ett personligt mejl.
I Svenska Dagbladet förklarar Kartellens frontfigur, Sebastian ”Sebbe Staxx” Stakset, varför han skrev texten:
”Anledningen till att jag känner att det rätt från min sida att legitimera de här hoten är att jag själv får utstå 15-20 mordhot från sverigedemokrater varje dag. Jag är ingen människa du kan skrämma till tystnad, inte Jason heller. Vi känner att det räcker nu”.
Och det är ju här det blir helt bisarrt.
Sverigedemokraterna är det enda parti i Sveriges riksdag som anser det nödvändigt att anta en nolltolerans mot rasism och främlingsfientlighet. Trots denna nolltolerans har man uppenbara problem med många medlemmar, företrädare och sympatisörer.
Men alla de uttalanden och hot som sprids via SD, både från deras egna företrädare och genom SD-stödda hatsajten Avpixlat, leder inte till mycket uppmärksamhet. Hela ”pk-sverige” verkar blasé och reagerar inte eftersom det är sådant som förväntas av partiet.
Med detta i åtanke är det lätt att förstå ilskan hos alla som anser att det är en skam att ett främlingsfientligt parti i dag är Sveriges tredje största. Att SD:s rasism ständigt sopas över, dels genom dem själva som plötsligt drabbas av minnesförlust eller ”inte har läst” det som alla andra har läst, dels genom illusionen av nolltolerans.
Förutom alla intoleranta inlägg i sociala medier och tidningars kommentarfält drabbas väldigt många personer av hatattacker när de uttalar sig kritiskt om SD. Uppmaningar att söka upp journalister i deras hem läggs ut på SD-sajten Avpixlat.
Utåt sett nekas till allt. SD vet ingenting om det hat som sprids av deras anhängare och företrädare. Har inte läst, inte hört.
Våld och hot är aldrig, aldrig, försvarbart. Det är inte det som är min slutsats, tycker du det får du läsa denna spalt en gång till.
Den normalisering som skett inför det hat, hot samt öppna rasism som flödar kring Sverigedemokraterna är däremot helt absurd.