Så outsägligt klantigt. Nordkalks situation, med demonstranter i Ojnareskogen, är kanske ingen drömsits. Men ur PR-synpunkt har företaget haft chansen att ikläda sig rollen som offer. Som den part i konflikten som tar ansvar och följer lagar och regler.
Med länsstyrelsens beslut i går framstår Nordkalk i ett annat ljus. Som den tungfotade marodören som röjer ut i skogen med en vårdslöshet som tvingar kontrollmyndigheten att ingripa. Ett företag som kan tänka sig att bryta mot regelverket i ett oövervakat ögonblick.
Nordkalk borde ha gjort allt för skydda sitt anseende, eller till och med förbättra det, i den känsliga konflikt som företaget är mitt uppe i. Avverkningen borde ha bedrivits med lättare maskiner. Mer mankraft. Ballongdäck. Nagelsaxar. Vad som helst för att visa omsorg och för att inte hamna i det läge som företaget nu befinner sig i. Nedsjunket till halsen i en skadad våtmark.
Nu tvingas Nordkalk vänta med vidare avverkning och anläggningsarbeten till dess att Länsstyrelsen är nöjd med redovisningen för hur arbetet ska fortskrida. Och hur miljön hittills har påverkats.
Det är i sig sannolikt ingen katastrof. Kanske kan pausen till och med bidra till att kyla av konflikten i Ojnareskogen.
Men för Nordkalk är prestigeförlusten långt allvarligare och mera långsiktig. Det är ju oerhört viktigt för ett företag som ska göra stora ingrepp i naturen att det finns ett förtroende för att företaget sköter verksamheten på ett ansvarsfullt sätt.