I går publicerade GA en insändare från Nordkalks kommunikationschef Eva Feldt och VP Håkan Pihl. Det är väl bra att Nordkalk efter en tids tystnad går in i debatten om kalkbrytningen och de metoder som motståndarna har valt för att bekämpa den. Men det är lite egendomligt att Nordkalks representanter, efter all betänketid, inte kliver in med större försiktighet och omdöme.
Jag tänker framförallt på följande avsnitt:
"De arrangerar 'aktivistutbildning' dit de försöker locka andra arbetslösa. Personer som inte har den gemenskap och det ansvar som det innebär att ha ett arbete. Och som inte förstår vad ett samhälle utan mineraler skulle innebära."
Det är möjligt att det finns ett korn av sanning i denna beskrivning. Åtminstone för att beskriva några av de aktivister som Nordkalk fått som motståndare. Men det är en beskrivning som inte är underbyggd med stödjande fakta och som helt missar målet när det gäller de motståndare som faktiskt och bevisligen är yrkesverksamma. Dessutom andas det inte så lite nedvärdering av arbetslösa, vilket inte på något sätt gynnar Nordkalks sak.
På detta sätt bjuder Nordkalk på en blotta för alla sina kritiker. Företaget borde istället ha koncentrerat sig på sin sakliga argumentation. Motståndarens eventuella kvaliteter (eller brist på sådana) har ju faktiskt egentligen inte med saken att göra.
Nordkalks sak ska nu (i en egendomlig tredje runda) avgöras i domstol. Men det innebär ju inte att kampen om opinionen är oviktig. Jag tycker det finns mycket som tyder på att främst Högsta domstolens hantering var starkt påverkad av det som hände i debatten och i Ojnareskogen. Högsta domstolens beslut, att skicka tillbaka ärendet till Mark- och miljödomstolen, var ju på sätt och vis att underkänna domstolens egna tidigare beslut i frågan. Man kan fråga sig hur prejudicerande domar i Högsta domstolen egentligen är – när den kommer till olika slutsatser vid olika tillfällen i samma ärende.
Så Nordkalk har all anledning att fundera över hur det är lämpligt att agera och argumentera i framtiden. För på den första serven blev det fotfel.