LEDARE
Ekopolisen tillika moderate politikern Rolf Öström tar upp viktiga frågor kring svågerpolitik på mindre orter där alla känner alla (GT i går). Risken är uppenbar att en persons olika relationer ”går i varandra” och det vore ju ganska omänskligt om samhället ska bestämma vilka vänner en politiker eller tjänsteman får ha.
Däremot är det avgörande att man i en sådan situation gör gränserna mellan sina roller glasklara. Det är bättre att öppet erkänna att man som politiker X är nära vän men företagaren Y och tydligt deklarera att man därför inte hanterar ärenden där denna relation kan påverka resultatet.
Som politiker och tjänsteman är det lika bra att ha nolltolerans mot gåvor och gratistjänster, även om det hade varit helt naturligt att ta emot dessa i den relation man har som vänner.
Med tanke på att det finns en ganska utbredd misstanke om att det lilla samhället per automatik innehåller vänskapskorruption och svågerpolitik är det också viktigt att vara stringent i sina uttalanden.
Rolf Öström är en av de personer som borde vara mest insatt i detta på ön. Både i sin roll som polis med ansvar för ekonomisk brottslighet och sin roll som politiker. Därför väger hans ord extra tungt. Och med detta ett ansvar.
Han spär på bilden av en myndighetsutövning som är byggt på svågerpolitik men ger inte ett enda konkret exempel. Det gagnar knappast saken.
Om han vet att det är på det vis han beskriver borde han vara exakt rätt person att förebygga genom att anmäla och uppmärksamma de fall där tveksamma beslut tagits utifrån de inblandades relationer.
Det är som sagt oundvikligt att ha olika relationer där ens roller ibland krockar. De största riskerna är inte att pengar utbyts eller annat som är rena lagbrott. Då är risken större att ens inställning till olika ärenden påverkas om man har en personlig relation till sökanden, att likheten inför lagen blir åsidosatt. Om detta blir alltför utbrett är det ett lika stort problem som om pengar faktiskt hade utbytts i handläggningen av ett ärende.
Rolf Öström pekar på mediernas viktiga roll som granskare, ett ansvar jag håller med om till fullo åligger på oss. Men hur man än vänder på steken så är vi utlämnade till tips som kan leda oss på rätt spår. Vi kan omöjligen granska alla ärenden och det hade vi inte kunnat oavsett om vi varit fem gånger så många verksamma journalister på ön.
Så jag utgår från att Rolf Öström lämnat en lista på vilka ärenden han själv har anmält eller har vetskap om så att vi kan sätta spaden i jorden.