Det var verkligen glädjande när Gotlandsbåten bestämde sig för att man vågar satsa på färjetrafik till Västervik under sommaren 2014.
Men nog var det en konstig nödlösning som till slut gjorde att Gotlandsbåten vågade skriva på kontraktet på en båt. En lösning som i och för sig gjorde att Gotlandsbåten vågar lita på att det ska gå att lägga till, men lösningen kan inte vara optimal eller ens rationell.
Kajplats 7 ska gälla som huvudalternativ, när inga kryssningsbåtar eller hotellfärjor ligger i vägen. Destination Gotland släpper in Gotlandsbåten vid kajplats 5 och 6 under Almedalsveckan – den vecka som borde vara besvärligast. Men under resten av sommaren ska kajplats 4, i inre hamnen, vara andrahandsalternativet. Och Destinationen ska egendomligt nog medfinansiera upprustningen av kajplatsen.
Jag tycker inte att Tommy Gardells farhågor för de praktiska konsekvenserna är obefogade. Det är säkert praktiskt möjligt att leda 400 fordon ur inre hamnen och i samma veva släppa på 400 andra som ska lämna ön, men det är ju verkligen inte den lyckligaste lösningen. Inte för någon, rimligen.
Om kajplats 5 och 6 kan bereda plats för Gotlandsbåten under Almedalsveckan – vid varje anlöp – då borde man väl kunna finna plats även under resten av sommaren vid de tillfällen (kring två gånger av fem) då kajplats 7 är upptagen? Då slipper man överhuvudtaget blanda in kajplats 4 i verksamheten. Vilket borde vara ekonomiskt fördelaktigt för Gotlandsbåten och Destination Gotland. Och en bättre vägtrafiklösning för Region Gotland.
Visby hamn behöver utvecklas snarast, bland annat med en kryssningskaj som skulle kunna bereda plats för mer kryssningstrafik samtidigt som platsbristen minskar i andra delar av hamnen. Annars tvingas man väl reversera processen där man försökt flytta hamnverksamhet ur inre hamnen.
Men på kortare sikt hoppas jag att de tre inblandade parterna (Gotlandsbåten, Destinationen och Regionen) kan komma överens om en bättre lösning, så att den nödlösning som erbjudits Gotlandsbåten inte behöver realiseras.