Jag är glad att Eva Bofride försöker besvara min fråga om hon tror på och hyllar den borgerliga regeringens lönesänkningspolitik. Det är dock inget kristallklart svar.
Hon menar att sänkta ingångslöner inte är någon universallösning, men det är värt att pröva, för att underlätta för unga arbetslösa att få ett jobb och sedan stiga i lönegraderna.
Jag tolkar alltså Eva Bofride som att hon i princip stöder centerledaren Annie Lööfs förhoppning om att arbetsmarknadens parter ska sänka ingångslönerna för alla med 25 procent för att det ska underlätta att främst unga arbetslösa lättare ska få jobb. Uppenbarligen tror Eva Bofride också att sänkta löner är en effektiv metod för att sänka arbetslösheten och ge fler unga jobb.
Annie Lööf vill inte köra över fack och arbetsgivare och politiskt fastställa lönerna i Sverige. Centerförslaget är alltså ogenomförbart. Hur påverkas trovärdigheten för ett parti, som lägger fram helt orealistiska förslag som lösning på allvarliga samhällsproblem?
Att Anders Thomasson från Svensk Näringsliv vill ha sänkta löner är väl ingen överraskning. Det vill väl alla arbetsgivare. Även om det på sikt leder till att allt fler får allt mindre att handla för och den inhemska efterfrågan sjunker och skapar dålig lönsamhet och arbetslöshet.
Den borgerliga regeringen har sänkt arbetsgivaravgiften för att anställa unga under 26 år. Dagens Nyheter utvärderade den reformen i går. De kommer fram till att det är: "En kostsam och ineffektiv miljardreform som inte har skapat några mätbara jobb. Den slutsatsen kan man dra om den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Det är ungefär samma andel ungdomar som jobbar före och efter reformen. Det kan tyda på att de flesta av de jobb som vi ser efter halveringen av arbetsgivaravgiften skulle vi ha sett ändå."
Frågan är om det är klokt att använda skattepengar för att bara berika arbetsgivare, när det inte ger någon effekt och arbetslösheten fortsätter att stiga. Sänkt arbetsgivaravgift för unga har inte gett någon jobbeffekt, men berikat arbetsgivarna.
Sänkta ingångslöner skulle ge mycket liten effekt och enligt OECD och i jämförelse med andra länder, så har sänkta ingångslöner ingen påvisbar effekt på arbetslösheten. Större effekt har insatser för kompetenshöjning och praktikplatser, så de arbetslösa får jobberfarenhet och kompetens.
Den borgerliga regeringen vill med en lönesänkarpolitik låta Sverige konkurrera med låga löner. Socialdemokraterna vill med satsningar på kompetensutveckling och näringspolitik att Sverige ska konkurrera med kompetens. Det är detta vägval jag och Eva Bofride diskuterar. Ska vi ha ett låglöne-Sverige eller ett kompetens-Sverige?