Vi har inte råd att stänga dörren till Nato. Det konstaterade Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund i en debattartikel i Svenska Dagbladet på onsdagen.
Redan i sitt tal i Almedalen i somras föreslog Hägglund att det borde tillsättas en utredning om svenskt medlemskap i Nato. Och nu, med anledning av situationen i Ukraina, är budskapet mer aktuellt än någonsin.
I dag är Sverige endast ett så kallat partnerland till Nato. Förvisso har vi möjlighet att plocka från Natos smörgåsbord och bestämma vilka övningar och operationer som vi vill delta i.
Men det betyder även att vi har begränsade möjligheter att påverka organisationen. Framförallt går det inte att räkna med att försvarsalliansen kommer till Sveriges undsättning vid händelse av ett angrepp, något som Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen har påpekat vid upprepade tillfällen.
I samband med att ÖB Sverker Göranson för drygt ett år sedan meddelade att Sverige inte kan försvaras längre än en vecka, väcktes en halvljummen Natodebatt till liv. Nu när vårt bristfälliga försvar än en gång är på dagordningen är det dags att tala allvar om Nato.
Som ett litet land med begränsade möjligheter att försvara oss framstår ökat militärt samarbete inom försvarsalliansen som den mest logiska lösningen. Osäkerhet skapas inom närområdet genom att vi uteblir från Natosamarbetet. Sverige, och inte minst Gotland, har en strategisk betydelse i Östersjöområdet som inte bör underskattas.
I praktiken är steget till ett fullvärdigt Natomedlemskap inte särskilt långt. Sverige är en av försvarsalliansens mest aktiva partnerländer. Förra året anslöt sig exempelvis svenska trupper till Natos insatsstyrka. Vad är det egentligen som står i vägen för ett svenskt Natomedlemskap?
I en debattartikel i Svenska Dagbladet påpekar Mike Winnerstig, ledamot vid Kungliga Krigsvetenskapsakademien, att ett antal myter länge har präglat den svenska Natodebatten (2/7 2013). En av dem är myten om den framgångsrika svenska alliansfriheten. Winnerstig menar att i själva verket är det inte Sveriges så kallade neutralitet som har skyddat oss från krig, utan avsteg ifrån den.
Formellt sett är Sverige fortfarande militärt alliansfritt, vilket inte minst oppositionen använder som argument för att avstyra diskussionen om Natomedlemskap. Så sent som förra året sade Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, att ”den militära alliansfriheten är grunden för den positionering vi gör i alla sammanhang”.
Men den militära alliansfriheten har sedan länge spelat ut sin roll. I praktiken är Sverige nära allierat med Nato. Men till skillnad från de faktiska medlemsländerna erhåller vi inte samma skydd eller möjlighet till påverkan.
I stället för att stå och vackla är det dags att Sverige ansluter sig fullt ut till Nato. Den nuvarande ”nja"-linjen har nått vägs ände.