Nils Holgerssons rapport och öns oplockade gås

Nils transportmedel. En oplockad gås.

Nils transportmedel. En oplockad gås.

Foto: JOHAN NILSSON / TT

Politik2014-11-15 05:54
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Gotland var väl fint, när Nils Holgersson skådade ön från ryggen på en gås. Men Visby var han verkligen inte imponerad av.

"Ja, den här staden hade nog en gång varit likadan som den han satt och tänkte på. Den här var också omgiven av en stadsmur med torn och portar. Men tornen i denna staden, som hade fått förbliva på land, stodo taklösa, ihåliga och tomma. Portarna voro utan dörrar, väktare och krigsknektar voro försvunna. All den glänsande prakten var borta. Det var bara den nakna, gråa stenstommen, som fanns där. [...] Men vad Nils Holgersson inte såg, det var, att staden än i dag var både vacker och märkvärdig. Han såg varken de trevliga kojorna vid bakgatorna med svarta väggar, vita knutar och röda pelargonier bakom de blanka fönsterrutorna eller de många vackra trädgårdarna och alléerna eller skönheten hos de rankklädda ruinerna. Hans ögon voro så fyllda av det förgångnas härlighet, att han inte kunde se något gott hos det nuvarande."

Men vad ser Nils Holgersson i dag, när han blickar ner på Gotland? Eller snarare, vad säger den rapport som bär Nils Holgerssons namn? Den är ett samarbete mellan HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen, SABO och Fastighetsägarna Sverige och ska beskriva läget i Sveriges 290 kommuner. Vad kostar värme, varmvatten, vatten och avlopp, elnät och renhållning?

För en vanlig trerumslägenhet är det stora skillnader i årskostnad för dessa tjänster. Mellan dyraste och billigaste kommun är skillnaden så stor som 11 600 kronor på ett år, eller 930 kronor i månaden.

Sedan tidigare rapporter vet vi att Gotland hör till de dyrare kommunerna. Och årets rapport visar att skillnaden har ökat sedan i fjol. Medan kostnaden för dessa tjänster för en ordinär trea ökat med ungefär 2 procent i genomsnitt i riket, så har de ökat med 3,1 procent på Gotland.

Det är framförallt avfallshanteringen, VA och fjärrvärmen som är dyr på Gotland jämfört med andra kommuner. Men elnätet är inte heller precis billigt på ön.

När totalkostnaden för dessa tjänster jämförs så grupperar Nils Holgersson-rapporten Gotland tillsammans med kommunerna i Kalmar län. Och det finns faktiskt en kommun (Mörbylånga) som är dyrare än Gotland. Men Mörbylånga är också dyrast i hela landet!

I Blekinge län finns det ingen kommun som är dyrare än Gotland. Det finns det inte i Skåne län heller. Eller i Halland. I Jönköpings och Kronobergs län lyckas Aneby och Lessebo överträffa Gotland. Men alla andra kommuner är billigare.

Vad har dessa tjänster gemensamt? Medborgarna ligger i händerna på kommunerna/företagen. Man kan inte välja vem som ska hämta soporna eller vilket elnät man ska tillhöra. Inte utan att flytta. Och så vitt jag kan bedöma finns det väl inget skäl till att dessa tjänster (förutom möjligtvis VA) skulle behöva vara dyrare här.

När skillnaderna är så stora mellan olika kommuner så är det ju mycket som tyder på att kommunerna och företagen utnyttjar sin ställning. Antingen genom att ta ut avgifter som är betydligt högre än kostnaderna. Eller genom att, skyddade av sin ställning, inte vara så effektiva som de skulle kunna vara.

Ändå brukar avfallstaxan vara ett sådant där ärende som snabbtröskas av fullmäktige utan någon vidare debatt. När det blir debatt så handlar det snarare om kompostering än om taxans storlek. Och under mina år på Gotland kan jag inte påminna mig något politiskt intresse för exempelvis fjärrvärmetaxan. Alls. Trots att de som betalar för fjärrvärmen verkligen skulle behöva någon som företräder deras intressen.

Det är ju inte utan att man önskar att Nils Holgersson kunde liksom cirkla över Gotland, lågsniffa och granska mera ingående.