Jag hoppas färjorna hittar till de tre hamnar de trafikerar, för i övrigt är det minsann inte lätt att navigera genom alla utspel i färjefrågan. Bara i går skrev GT på förstasidan om att rederiet "vill köra billigare" och då är ett alternativ färre fartyg med högre kapacitetsutnyttjande och långsammare fartyg på vissa turer. Men i Radio Gotland hette det att:
"Det skulle troligen gå att få fram ett större men långsammare fartyg till sommartrafiken 2014 som kan ersätta de båda två snabbfärjorna. Men rederiet tänker inte ta några initiativ till att omförhandla villkoren i det nuvarande trafikavtalet förrän direktiven till den nya upphandlingen är klara."
Det är svårt att teckna en bild av läget, där båda de nyheterna passar in.
För att komplicera bilden ytterligare tycks Gotlandsupproret ha satt sig i Gotlandsupprorets båt och ger understöd åt Erik D Nilssons förslag om att förlänga det existerande färjeavtalet ännu en gång. Gotlandsupproret hoppas att den tiden ska kunna användas för att hitta ännu bättre trafiklösningar.
Förhoppningen till trots så är det naturligtvis inte oproblematiskt om det uppfattas som att Gotlandsupproret tar Gotlandsbolagets parti.
Faktorerna som stimulerat all denna nervösa aktivitet är väl dels Trafikverkets beslut att avbryta upphandlingen och undersöka alternativa tillvägagångssätt, och – lika viktigt – förslaget Plan B från Pigge Werkelin med flera, med något långsammare färjor och förslag på effektivare trafiklösningar (bussar) i anslutning till färjeturerna.
I veckan som kommer väntas Trafikverket ha mer att säga om hur man ser på alternativet statligt ägda färjor och en eventuell upphandling.
Hur ska man förhålla sig till allt detta manövrerande? Med ett öppet sinne. Och man ska tänka på att regeringens och Trafikverkets betalningsvilja blir betydligt bättre om man kan hitta en trafiklösning där subventionerna kan användas effektivt och torgföras som en tillväxtsatsning för den region som har rikets lägsta genomsnittsinkomster. Då kan de säkert övertalas att satsa mer på Gotlandstrafiken än i dag.
Att övertyga dem om att slanta upp ytterligare ett par hundra miljoner om året för att upprätthålla status quo kan däremot bli extremt svårt.