LEDARE
En skulle väl egentligen rycka på axlarna och konstatera att Ronnie G Lundin än en gång tar sig tolkningsföreträde för mina åsikter. Särskilt med tanke på att jag tidigare blivit anklagad för att använda härskartekniker när jag pekat på bristande logik och dålig konsekvens i somligt som skrivs på Gotlands Folkblad.
Men eftersom det inte bara är ett undantag utan ett tydlig återkommande tema i socialdemokratisk retorik fortsätter jag att invända.
Det började med att jag skrev positivt om Kristdemokraternas förslag att höja maxtaxan i barnomsorgen för hushåll med relativt hög sammanlagd inkomst (över 42 000). I dag betalar ingen mer än 1 240 kronor i barnomsorgsavgift, att de som vill och kan skulle betala mer vore ett välkommet tillskott till verksamheten för att kunna minska barngrupperna. De som har lägre inkomster skulle inte beröras.
Ronnie G Lundin bemöter min ledare med att konstatera att det allmänna ska vara finansierat av det allmänna och inte genom dold skatt.
”... avgifter som rör skattefinansierad verksamhet är en smygskattehöjning som allt för ofta drabbar den med lägst inkomst mest. (- - - ) Det gäller därför att hitta en balans mellan dem som vill skattesänka och dem som vill ha mer och bättre samhällsservice. Där går den stora skiljelinjen mellan de borgerliga och Socialdemokraterna”.
Förutom att det inte är sant – S har inget emot vare sig gjorda eller planerade skattesänkningar – undrar man ju hur Lundin läser ledarna på den här sidan.
Det KD föreslår, och jag håller med om, är att höja maxtaxan, något som drabbar ”de allra rikaste”. Jag upprepade detta snudd på löjligt många gånger i ledaren ändå väljer Ronnie G Lundin att läsa som att jag vill ta bort skattefinansieringen av barnomsorgen och bekosta den med höjda avgifter för alla.
I min replik efterlyser jag probleminsikten hos Lundin och övriga S-debattörer som aldrig tycks reflektera över att det finns nån som helst utmaning för vår framtida välfärd, det enda problemet är att vi har en alliansregering.
Så här har Sveriges Kommuner och Landsting formulerat det: ”Våra beräkningar visar att gapet mellan behov och offentliga resurser år 2035 med dagens finansieringssystem motsvarar 13 kronor i kommunalskatt. (- - -=) något måste göras. Inte minst mot bakgrund att utvecklingen fortsätter, även efter 2035 kommer gapet att öka. Den yttersta frågan är hur det svenska välfärdssamhället ska se ut i framtiden. (---) Det är en genuint politisk fråga där partierna måste bekänna färg för väljarna. Men att sopa problemet under mattan och tro att det ordnar sig är definitivt ingen lösning”.
Ronnie G Lundin berör inte denna centrala del av mitt resonemang med ett ord.
Det är en mycket talande tystnad.