En punkt på torsdagens föredragningslista i regionfullmäktige var en förändring av verksamhetens inriktning för Gotlands filmfond. Den förändringen förorsakade ingen debatt alls. Ingen begärde ordet, ingen sade ett knyst.
Kanske inte egendomligt. Det var ingen stor förändring av verksamhetens inriktning, snarare en uppdatering. Man ska fortfarande kunna stimulera filmproduktion på genom att medfinansiera film- och tv-inspelningar.
Men att verksamheten inte är ny innebär ju inte att den är invändningsfri. Den kan, och bör, fortfarande ifrågasättas och problematiseras.
Jag hörde radioprogrammet Kino på P1 i går. Det handlade om regissören Maria Bloms senaste film Hallåhallå som hon "envisades med att spela in i Falun" och om varför detta kan "vara krångligare än det låter".
Maria Blom hade fått ett löfte från sin producent att spela in i Falun, vilket var viktigt för filmens innehåll och lokalfärg. Men det visade sig vara ett löfte som det var ekonomiskt svårt att hålla. Filmfinansiering i Sverige har allt mer kommit att handla om pengar från regionala produktionscentrum och liknande regionala eller kommunala inrättningar. Men i utbyte måste man förlägga ett visst antal inspelningsdagar till typ Trollhättan. Så Maria Bloms film om Falun skulle bli så mycket enklare att finansiera om den spelades in någon helt annanstans.
Maria Blom gav sig inte. Det blev inspelning i Falun, med en mindre budget än man från början tänkt sig.
Men så sjukt har det alltså blivit i Sverige, att olika regioner använder skattepengar för att konkurrera med varandra om film- och tv-inspelningar. Inspelningar som kanske, eller kanske inte, hade blivit av i alla fall. Och som kanske, eller kanske inte, påverkas menligt av att lockas till en helt annan inspelningsplats än man egentligen helst hade varit på.
Är inte detta en helt orimlig ordning? Regionerna tror sig bedriva någon typ av näringspolitik, en insats för bygden och dess arbetsmarknad, men totaleffekten blir en snedvriden filmfinansiering och regioner som snor inspelningar och eventuella arbetstillfällen av varandra. Allt finansierat av skattebetalare som tror sig skatta för sådant som vård, skola och omsorg.
Gotlands Filmfond är en liten spelare på denna "marknad". Kanske lockar fonden någon inspelning till ön. Men hur mycket går vi miste om när inspelningar som man gärna hade förlagt till Gotlands unika miljöer istället förläggs till filmfabriker och studiomiljöer i typ Trollhättan eller Luleå? Totalt sett tror jag Gotland förlorar på att det är skattefinansierade regionala och kommunala institutioner som blivit svensk films kanske främsta finansiärer.