Den sociala oron växer på nytt i det krisdrabbade Sydeuropa, och hösten kan bli den mest turbulenta i EU:s historia.
Länder som Grekland, Spanien, Portugal och Italien kämpar med sparbeting, som motverkar sitt eget syfte och är omöjliga att klara inom de snäva tidsramar som dikterats av mestadels konservativa regeringar i norra Europa, med Angela Merkel i spetsen. Merkel liksom regeringarna i till exempel Finland och Nederländerna faller i sin tur undan för EU-kritiska partier i sina länder.
EU-kritiska partier
De EU-kritiska partierna finns både till vänster och höger. Men medan de förra förfasar sig över att EU är odemokratiskt och alltför marknadsanpassat, har partierna till höger ofta en nationalistisk och främlingsfientlig agenda. Det gäller till exempel Geert Wilders högerpopulistiska Frihetsparti (PVV) i Nederländerna, som inte bara hatar muslimer, utan också vill utträda ur både eurosamarbetet och hela EU.
PVV har trots detta fått stort genom slag för sina åsikter, och under de senaste två åren accepterats som stödparti åt en borgerlig minoritetsregering under högerliberalen Mark Ruttes ledning. Det har satt tydliga spår i Nederländernas tidigare så liberala invandringspolitik, men också förändrat landets traditionellt EU-vänliga politik. I årets valrörelse tävlade Ruttes VVD med Wilders PVV om att framstå som tuffast mot EU och krisländerna.
Rutte kan sitta kvar, men tvingas nu samregera med socialdemokraterna (PvdA) som gjorde en mycket stark slutspurt under sin nye ledare Diederik Samsom.
Stigande arbetslöshet
Denne utmanade det EU-kritiska Socialistpartiet (SP) genom att anslå försonliga tongångar mot krisländerna i Sydeuropa, och bland annat kräva att Grekland får mer tid på sig att ordna upp sina affärer. SP:s väntade framgång uteblev, medan Wilders parti backade kraftigt.
Den påtänkta "purpurkoalitionen" mellan högerliberalerna och socialdemokraterna får börja med att reda ut Nederländernas egen krisande ekonomi. Eurokrisen har slagit hårt mot landet, som befinner sig i mild recession, med stigande arbetslöshet och underskott i de offentliga finanserna. EU kräver att Nederländernas budgetunderskott sänks från 4,5 procent till 3,0 nästa år. VVD vill skära i välfärden. PvdA avvisar social nedrustning och vill ha en konjunkturöverbryggande politik med balans 2017.
Hårda förhandlingar väntar mellan de två nästan jämnstora partierna i Nederländerna. Lyckas man sy ihop en koalition, betyder det sannolikt också en omläggning av Nederländernas Europapolitik i en mer solidarisk riktning.
Sveriges beroende av Europa
Om ännu ett rikt EU-land avvisar förlegade doktriner för att lösa den ekonomiska krisen, kan det tippa över balansen i Europa. Förhoppningsvis vågar även de tyska socialdemokraterna fjärma sig från Merkels politik inför valet nästa år.
Vad kan vi svenskar lära av Nederländerna? Den borgerliga regeringen i Sverige inser förhoppningsvis att om Nederländerna är beroende av Europa, så gäller det i minst lika hög grad Sverige, och att det kan vara dags att lägga av den arroganta och överlägsna tonen mot Europa.
Socialdemokraterna som numera inte vågar ta ordet Europa i munnen och talar om "affärsplaner" i stället för politik, kan av de nederländska partivännerna lära sig att det går att vinna val på att tala vänligt om Europa och kräva att det egna landet blir mer "socialt".