Naturligare naturvård
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till min glädje börjar det röra på sig. För det första är det många drabbade markägare som tidigare lidit i tysthet som nu börjar tala. För det andra har LRF visat livstecken i frågan. I en artikel för sex dagar sedan ("LRF ser alternativ till reservatsraseri") skrev jag om organisationen konstruktiva förslag att Gotland på försök bör få använda en modell för naturvård som kan hämtas från Finland. Modellen går ut på att markägare anmäler intresse av att skydda sina marker, och att de efter en överenskommelse sedan får ersättning för detta skydd.
I går skrev Eva Bofride på Gotlänningens ledarsida i GT i samma ämne, och hon understödjer där LRF:s linje. Hon skriver bland annat:
"Förslaget som nu ligger på regeringens bord, att anamma den finska modellen och göra Gotland till försöksområde för detta, låter både vettig och bra för alla parter. Att utgå från frivillighet och underifrånperspektiv, snarare än att staten ska lägga beslag på mark med tvång."
I en debattartikel i GA har också Iris Ronqvist skrivit om det inte är dags att ta time out med nya reservat, och lanserat en annan idé om hur naturvård istället skulle kunna bedrivas på ett sätt som också låtar markägare bidra till landsbygdens utveckling:
"Biosfärsområden bygger på nationens redan befintliga regelverk och utvecklingen av biosfärsområden ska styras av lokala processer i regional samverkan."
Idéerna finns alltså. Idéerna om hur Gotland skulle kunna få en naturvård utformad för Gotland, istället för att länsstyrelsen trampar vidare mot de mål som satts upp på nationell nivå. Vågar man hoppas på att de kan bli verklighet.