Natorligtvis!

Bild från Natoövning i Spanien i förrgår. Där personal från 14 Natoländer deltar, plus Sverige och Finland.

Bild från Natoövning i Spanien i förrgår. Där personal från 14 Natoländer deltar, plus Sverige och Finland.

Foto: Daniel Tejedor

Politik2014-10-23 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

På Dagens Nyheters ledarsida lanserades ett udda förslag i tisdags. Huvudledaren hävdade bland annat att:

”Så länge Sverige inte är med i Nato är balterna inte särskilt intresserade av vårt stöd. Sannolikt vore vårt bästa bistånd att upplåta mark (som Gotland) till Nato, med tanke på den svenska hårdvarans aktuella beskedlighet.”

Det där om att ”upplåta mark” är ju öppet för tolkningar och det är ju svårt att veta hur långt DN vill att man ska gå. Tillfälligt för övningar? Permanent för baser?

DN vill väl på detta sätt förbättra säkerhetsläget och föra Sverige ännu närmare Nato. Men Sverige är väl ändå inte ett så utsatt och utarmat läge att vi ska behöva avstå delar av vårt territorium för att rädda resten av det? Inte på Gotland och inte någon annanstans heller.

Men medlemskap i Nato, det är en annan sak. För i stort sett var och en som gjort militärtjänst i Sverige, och det är ju fortfarande ganska många av oss, har det ju hela tiden varit uppenbart – neutraliteten och alliansfriheten till trots – vem som var vän och vem som var fiende i den svenska inofficiella försvarsdoktrinen.

Neutralitetspolitikkommissionens utredning, som presenterades 1994, visade hur täta banden mellan Sverige och Nato var under det kalla kriget. Och alla parter visst givetvis hur det förhöll sig med Sveriges alliansfrihet. Inklusive Sovjetunionen. Efter murens fall har Sveriges samarbete med Nato blivit mer öppet.

Socialdemokraterna skriver om alliansfriheten på sin hemsida bland annat: ”Sveriges samarbete med Nato i fredsbevarande insatser med FN-mandat är viktigt men samtidigt är vi socialdemokrater tydliga med att Sverige inte ska delta i militära operationer som enbart har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.”

Men är det inte just ömsesidiga försvarsgarantier vi behöver? Sverige planerar ju inte att förhålla sig passivt om ett annat nordiskt land eller EU-land angrips militärt. Och vi förväntar oss och hoppas på hjälp om vi själva skulle behöva det.

På vilket sätt gagnas säkerhetsläget i Östersjöområdet av att det finns ett låtsasneutralt land (eller till och med två – Finland) som av historiska och neurotiska skäl inte vågat deklarera sin tillhörighet på 65 år – sedan Nato bildades 1949. Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland. Alla tillhör de Nato. Varför skulle inte Sverige kunna bli en del av denna grannländernas allians av ömsesidiga försvarsgarantier? Skulle inte detta tydliggöra och förenkla Sveriges och Östersjöområdets situation? Ska vi verkligen fortsätta spela rollen som den alliansfria frifräsaren, som ändå kilar stadigt i skymundan? Till priset av den osäkerhet det innebär, både för oss själva och för andra.

Sverige ska naturligtvis inte ”upplåta mark” åt Nato. Antingen ska vi vara medlemmar i Nato eller också ska vi satsa så mycket på försvaret att vi på ett nöjaktigt sätt kan upprätthålla åtminstone vår egen säkerhet.