Den tredje vanligaste brottsplatsen för hatbrott i Sverige är Internet enligt Brottsförebyggande rådet och 95 procent av de anmälda fallen av näthatsbrott läggs ner.
Näthatet har varit i fokus länge och på senare tid har några uppmärksammade fall gjort att frågan blivit än mer diskuterad. Instagram-fallet i Göteborg, kulturchefen på Aftonbladet, Åsa Linderborg, och journalisten och författaren Katarina Mazetti, två kvinnor som drabbats hårt av hatet, både det anonyma och det mer påtagliga med besök på hemadressen.
När Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, skrev en ledare om yttrandefriheten hotas av de rasistiska näthatarna visar debatten i kommentarsfältet klart och tydligt den enorma kunskapslucka som näthatarna bygger sin rätt att hata på.
De anser nämligen att de som skriver nyheter, ledare, krönikor och annat som belyser rasism (som den i SD) eller som rent allmänt försvarar en solidarisk inställning till invandring, får skylla sig själva.
De anser att upprop som det på SD-stödda sajten Avpixlat, där sajtens supportrar uppmanades att trakassera och förfölja journalister, är en "granskning" som granskarna måste tåla och räkna med när de undanhåller "sanningen" för den svenska befolkningen.
Medier blir mer och mer restriktiva med möjligheten att fritt kommentera artiklar eftersom vissa ämnen per automatik leder till inlägg som bryter mot alla publicistiska regler.
Näthatarna ropar då "Censur!" och anser att yttrandefriheten stryps.
Cirkeln är sluten och deras "sak" har stärkts, pk-medierna vill inte ha mothugg eller att "sanningen" ska komma fram.
Yttrandefriheten är ingen naturlag och betyder inte att alla har rätt att i alla sammanhang få sina åsikter spridda eller publicerade. I Sverige har vi länge haft en generös yttrandefrihetslagstiftning men det utbredda näthatet gör att denna frihet riskerar att begränsas. Allt för att ett fåtal men väldigt nitiska näthatare helt fått om bakfoten innebörden och vikten av yttrandefrihet för en demokrati.
I dagarna har vi läst om två olika beslut som också påverkar yttrandefriheten men på ett annat sätt. Lokalt, fotoförbudet på Visby lasarett och nationellt, fotoförbudet som riskerar att utvidgas i svenska domstolar. Vart och ett kanske ett litet ingrepp, du får fortfarande filma ditt barns födelse eftersom allt som krävs är ett medgivande av alla som är med.
Men för personalen kan det betyda ännu en hindrande faktor att kontakta medier vid missförhållanden eller kritik.
Frågan är hur stort problemet har varit med patienter och besökare som filmar på lasarett och i domstolar?
Det som inte är trasigt behöver inte lagas med nya lagar.