Nästan en av fyra misstror polisen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det är inte bara 50-åringens skuld som kommer att skärskådas i samhällsdebatten. Skotten föregicks av långvariga trakasserier och hot mot familjen, en allvarlig situation som polisen var medveten om men misslyckades med att åtgärda innan det till slut brast för pappan i familjen, vilket fick tragiska konsekvenser den där natten.
Häromdagen kunde man i GA läsa om en trakasserad familj i Slite, och om hur polisen där kommer för sent till platsen för att göra något när man "rycker ut" (inom hastighetsbegränsningarna). Det tar en stund att ta sig dit från Visby...
Jag hoppas innerligt att det inte finns en frustrerad medborgare med en hagelbössa i Slite, som tar rättvisan i egna händer när lagens långa arm inte når fram.
Polisen är en institution som vi verkligen vill ha förtroende för. Att upprätthålla lag och ordning tillhör den allra hårdaste kärnan av statens uppgifter. Det utgör själva grunden för uppdraget.
Därför är det allvarligt att allmänhetens förtroende för polisen sjunker sedan år 2002. I Dagens Nyheter i går redovisades de senaste mätningarna. År 2002 sade sig 73 procent av befolkningen ha högt förtroende för polisen. År 2007 var den siffran nere i 58 procent.
År 2002 hade bara 13 procent lågt eller inget förtroende för polisen. I dag känner nästan en fjärdedel av svenskarna, 22 procent, denna misstro.
Vi vet i dag att den svenska polisen klarar upp en lägre andel brott än kårerna i vår omvärld. Vi vet att utredningarna för brott som skulle kunna klaras upp blir liggande eller avskrivs. Vi vet att rikspolischefen nyligen fick sparken. Vad regeringens bevekelsegrund var är omtvistat, men hos landets länspolismästare hade rikspolischefen gjort sig impopulär genom att kräva resultat på ett sätt som inte var tillräckligt inlindat och diplomatiskt. Dagisfasoner. Åtminstone jag hade förväntat mig att polischefer hade lite tjockare hud (och mer ryggrad) än så.
Regeringen måste agera. Det enklaste sättet att agera är att kasta mer pengar på problemet. Tyvärr är det inte säkert att en organisation som inte fungerar blir bättre bara den får mer pengar.
När Leif GW Persson i Expressen kommenterade att rikspolischefen Stefan Strömberg blivit av med jobbet skrev han:
"Det stora problemet med svensk polis är att en alltför liten, och stadigt minskande andel, av den totala polisresursen används för egentligt polisarbete.
Av en polisorganisation kan man nämligen begära tre saker. Att den upprätthåller allmän ordning och säkerhet, att utryckningsverksamheten fungerar och att i vart fall de grova brotten blir utredda och lagförda.Verkligheten är en annan. I stora delar av landet finns inga poliser och därmed vare sig övervakning eller utryckning och uppklaringen av även grova brott är skrämmande låg."
Det låter väl enkelt att åtgärda? Fler poliser behöver ägna sig mer åt polisarbete. Tyvärr är jag inte säker på att den rikspolischef som försöker genomdriva en sådan återställare blir kvar så länge.