För Alice i Underlandet blev kaninhålet porten till en bisarr värld full av egendomliga bekantskaper. På Närsholmen har kaninhålen istället blivit vägen till en lätt surrealistisk revirstrid mellan två statliga myndigheter – länsstyrelsen och Fortifikationsverket.
Det är ju lite grann som ett slagsmål på skolgården mellan två ordningsmän. Det spelar ingen roll vem som vinner, så länge någon får stryk.
Men om jag ändå ska försöka lägga band på mina mest primitiva instinkter, så kan jag ju inte se hur länsstyrelsen hade kunnat undvika att ingripa. Vilken privat fastighetsägare hade – alldeles oavsett det goda syftet – kommit undan med att agera som Fortifikationsverket har gjort? Först stora grävarbeten utan tillstånd. Och sedan trotset mot länsstyrelsens beslut att arbetet skulle avbrytas.
Just därför att motparten är en statlig myndighet är det naturligtvis viktigt att länsstyrelsen inte ger Fortifikationsverket en extra förmånlig behandling och därmed befogenheter bete sig hur som helst.
För ett par månader sedan presenterades regeringens Försvarsfastighetsutredning (SOU 2013:61). Den tillsattes eftersom Fortifikationsverket, som äger och förvaltar merparten av Sveriges försvarsfastigheter, ska avvecklas.
Enligt verkets gällande regleringsbrev ska verksamheten redovisas i tre områden.
Förvaltning
Uppdrag
Avyttring
Avyttring handlar, enligt utredningen, om "försäljning av fastigheter som inte längre behövs för försvarsändamål samt avveckling och återställande av försvarsanläggningar".
Det får väl betraktas som rätt klarlagt att Närsholmen inte längre har ett försvarsändamål. Men verket har ändå valt att behålla fastigheterna på Närsholmen för eget och personalens bruk.
Jo, det är ju inte utan skäl man misstänker att försvaret kan hantera sitt eget behov av fastigheter mer effektivt, om man inte har Fortifiktationsverket som en klåfingrig mellanhand. Så det är väl hög tid att den handen amputeras.
Avvecklingen av Fortifikationsverket kommer att på ett naturligt sätt aktualisera vad staten ska göra med fastigheterna på Närsholmen. Det borde leda till att de på något sätt byter ägare. Då vore det ju verkligen roligt om de kunde komma att förvaltas av någon eller några som har goda idéer om hur de bäst kommer till nytta och kan brukas av fler än Fortifikationsverkets anställda. Och gärna året runt. För miljön på Närsholmen tillhör ju de absolut mest magiska, på en magisk ö.