LEDARE
Poltikens visioner och utopier har bytts ut mot populistiska slagord som ska ”sätta bilden” som vi väljare sedan förväntas identifiera oss med och rösta på.
SVT:s Dokument inifrån ”Politiker utan mål” i torsdagskväll var ett fantastiskt tidsdokument över svensk politik. När ledarna för landets två största partier: Moderaterna och Socialdemokraterna fick frågan om hur deras bild av samhället på sikt såg ut satt de svarslösa och med tomma blickar rabblade de istället de ramsor vi hör i varenda debatt och inlägg.
Programmet gjorde tillbakablickar till hur politiken tidigare handlade mer om ett drömsamhälle man ville sträva mot, en vision som också gav väljarna en tydlig bild av skillnader och vad man konkret ville jobba för.
Att politiker i dag aktar sig för att lyfta blicken, ta risken att bli ”flummiga” är inte konstigt. Se bara vad som hände när Centerpartiet hade mage att försöka beskriva hur samhället skulle kunna se ut om vi konkretiserade de värderingar vi alla pratar om som självklarheter.
Att människor ska få bo där de vill, med vem eller vilka de vill.
Partiet beskrevs som om det blivit galet, tappat koncepterna och desperat bara försökte få uppmärksamhet.
När visionerna om samhället på sikt inte får plats i politiken, utan den bara handlar om vems siffror som är mest korrekta och vem som kom med vilket förslag först, då tappar också medborgarna siktet på vad som skiljer partierna åt.
De partier vars samhällsbeskrivning är avgränsad och tydlig vinner mark: de längst till vänster och de till höger.
För om det bara handlar om vem som kan förvalta staten på mest betryggande sätt borde valet handla om helt andra saker och vissa partier skulle ju aldrig ens komma i fråga. Ungefär samma partier som i dag vinner mark tack vare den ideologiska bristen i mitten.
Partiernas ängslighet och dåliga tillit till att de politiska idéerna talar för sig har gett pr-byråer och strateger alltför stor makt. För det handlar inte om en produkt som ska säljas utan om just idéer och en övertygelse om vad som är rätt. Om man inte kan följa upp budskapen på valaffischen utan bara upprepar de budskap som partiets kommunikationsavdelning sagt att man ska säga, då skapas inget förtroende eller någon relation med väljaren.
Om vi bara har plats för politiker som inte vågar formulera sina egna budskap av rädsla för att bli misstolkad eller avrättad i sociala medier då får vi också en urvattnad politik.
Mycket av de politiska processerna sker i dag i förhandlingar där ingen vet vad som tas och ges, inom båda blocken. Det är nog dags att sluta låtsas att man är överens om allt och öppet redovisa just vad som togs och vad som gavs och av vem.
Plocka bort en del strateger och satsa istället på att göra den egna politiken tydlig och klar, både vad gäller hur samhället ska se ut efter valet och vad man vill se om 50 år.