När Rikstrafiken blir kristrafiken
Koldioxidsnålt att ro. Men man färdas baklänges. Och åravis bakåt i tiden.Foto: Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För fastlänningarna föreslog en utredning nyligen höghastighetsjärnväg för 125 miljarder kronor. Och det är enligt glädjekalkylen. En elefantsjuk satsning med högt pris och en liten utdelning i form av kortade restider som inte står i rimlig proportion till insatsen.
Här på Gotland ska utvecklingen gå åt andra hållet. Billigare (för staten, alltså). Långsammare. Och kanske bara trafik till en hamn. Vad skulle en fastlänning säga om hastighetsbegränsningen på landsvägarna sänktes med 20 knyck och att de var avstängda 23 timmar om dygnet? Eller om Vägverket bröt upp en fungerande väg?
Vi ska vara tacksamma över att Rikstrafiken inte tänkt på att segelbåtar varken bränner olja eller släpper ut koldioxid. Då hade vi kunnat byta ut tidtabellerna mot kalendrar. Vi slipper i alla fall skörbjugg och att vänta i stiltje på förliga vindar.
Ändå känns det som motvind.
Äntligen har vi haft ett år då Gotlands företag går bättre än fastlandets.
Äntligen har vi haft ett år då de gotländska företagen är mest optimistiska om framtiden.
Äntligen har vi haft ett år då födda eller inflyttade är fler än de som på ett eller annat sätt lämnat oss.
Då det börjar bli snurr på hjulet väljer Rikstrafiken att köra in en pinne bland ekrarna. Plötsligt hänger allt i luften. Och det som hänger i luften har en tendens att falla platt till marken.
Om någon ska sätta press på Rikstrafiken och pressa partierna på goda besked så måste det göras av oss här på Gotland. De stora morgontidningarna ägnade inte en rad åt hotet mot Gotlandstrafiken i går. I en debattartikel i Svenska Dagbladet krävde tre folkpartister att P18 ska återuppsättas. Det var inte oviktigt. Men det är också talande att det var allt om Gotland i tidningen dagen efter att Rikstrafiken kastade in sin brandfackla.
Stockholmsregionen må vara den region som Gotland har tätast relationer till. Men från Stockholmshorisonten är Gotlandsfrågorna perifera. Vi kan inte vänta oss mycket hjälp med frågan. Det är gotlänningarna som måste agera.