Naturreservatet på Södra Hällarna klubbas i fullmäktige i dag.
En stor investering och ett årligt ekonomiskt åtagande plus att det lägger reservatsrestriktioner över hela området som i dag kan användas relativt fritt.
I morgon ska regionen fatta beslut om hur man ska göra för att skadebegränsa misslyckandet med att uppfylla det avtal om biogas som man förbundit sig att köpa.
Vilken fråga är viktigast för miljön?Om man tänker miljö ur ett klimatperspektiv. Vilken insats gör mest för att ändra utvecklingen?
Miljöpartiet säger sig inte ha vetat om att färdtjänstupphandlingen ens var på gång. Det är ett påpekande som leder till en rad frågor. Hur är det möjligt att en så stor affär inte ens varit uppe i tekniska nämnden? Vem satte då direktiven?
Fråga två är hur mycket omsorg och engagemang som Miljöpartiet ägnat åt att se till att biogasstrategin uppfylls?
När det uppdagades att fordon köps in utan att man tänker på att det ska vara biogasbilar, när skolskjutsupphandlingen inte kunde göras utifrån biogas, borde inte det parti som kallar sig Miljöpartiet då ha reagerat?
Sett till hur man ska undvika framtida misslyckanden och tappade tillfällen i inköp av fordon och upphandlingar av trafik?
Nej, att säga att man inte visste duger verkligen inte.
Biogasen har uppenbarligen inte varit en fråga som legat den rödgröna majoriteten varmt om hjärtat. Det verkar som man inte riktigt förstått vitsen med att medvetet satsa på att uppfylla målet att ha en fossilfri fordonspark på sikt.
Den förra majoriteten beskylls för att ha stressat fram ett avtal innan valet 2010. Vad man skulle vinna på detta är lite oklart. Hade man suttit kvar i majoritet hade man själv fått äta upp det man eventuellt tvingat fram, skulle man förlora valet kunde man kallt räkna med att få skulden för ett dåligt avtal.
Ambitionerna var höga, inte tu tal om det. Men om man inte ens försöker så är det något fundamentalt som saknas.
Den politiska viljan.
Och här ligger ansvaret tyngst på Miljöpartiet. Hur man än vrider på saken.