LEDARE
I går började GT att publicera en mycket intressant och spännande artikelserie om olika manliga grupperingar i vårt samhälle. Ett arv från forna tider då det var män som ansågs myndiga att avhandla svåra frågor och då kvinnor var helt utestängda från samhällets demokratiska processer.
I dag har klubbarna och sällskapen lite andra syften. För många är det säkert en oas där man kan få ”hänga med grabbarna” även om det aldrig skulle beskrivas så i verksamhetsbeskrivningen. Ofta hänger de gamla ädla ambitionerna kvar från fornstora dar medan själva verksamheten mest består av socialt umgänge, äta och dricka gott.
Det egendomliga inträffar när man under mottot att till exempel jobba för att stötta samhället på olika vis fortsätter att ha som paradparagraf att inga kvinnor får vara med. Det finns ju ingenting som talar mot kvinnor i detta sammanhang i dag, när kvinnor i lika hög grad som män är delaktiga i samhällsbygget. Det måste alltså vara något annat som motiverar den könsgemenskap man värnar så hårt.
I dag vet vi också att det inte finns något som automatiskt förenar män, lika lite som det finns det för kvinnor. Däremot är kvinnor vana vid att klumpas ihop som kollektiv till skillnad från män som aldrig är ett kollektiv. Inte ens när de själva skärmar av sig som just män är det könstillhörigheten som anges som orsak.
För mig är det inget konstigt med vare sig herr- eller damklubbar. De är frivilliga att vara med i och oftast är det väldigt kul att umgås utan de förväntningar (det heteronormativa) samhället ställer på kvinnor och män. Kvinnor ska behaga och männen ska uppvakta/belöna.
Men när dessa enkönade sammanslutningar kräver inflytande i samhället då måste det finnas en klar och tydlig markering att nix, samhället består av kvinnor och män så har ni krav och synpunkter var god visa att ni representerar alla medborgare.
Men det är en naiv förhoppning att tro att klubbar som DBW inte har något inflytande även om de skulle nekas formellt inflytande. Genom att det handlar om män som redan har maktpositioner i samhället blir det en stark, informell maktfaktor där många kontakter skapas som sedan får efterföljder i världen utanför sällskapet.
Nu är inte alla som är med i någon herrklubb som DBW dinosaurier från en svunnen tid men att tro att dessa grupperingar inte spelar roll för hur kvinnor stängs ute även från den formella makten, det är inget annat än naivt.
Det var glädjande att så få politiker syntes i medlemsleden. Är det nånstans politiken ska stå fri och obunden så är det gentemot organisationer där halva befolkningen är utestängd. Med samma motivering borde det även vara självklart för alla anställda på offentligt finansierade tjänster inom stat och region att stå utanför. Liksom för biskop och domprost.