En oönskad del av EU-medlemskapet är hur Sverige tvingats in i en programkultur där EU-pengar och skattemedel delas ut som bidrag och gåvor till projekt som av olika skäl anses värdiga. GA skrev på nyårsafton om det EU-finansierade landsbygdsprogrammet och dess satsningar på lantbruk och turism.
Jag tycker att Rickard och Lotta Hasselblad på Smakrike krog i Ljugarn hade riktigt insiktsfulla kommentarer till de 444 810 kronor som de fick från Länsstyrelsen för ombyggnader i en ny satsning på krogen. På frågan om stödet hade en avgörande betydelse för deras investering svarade de (Rikard) att:
– Inte alls. Vi hade finansieringen klar när vi sökte och hade investerat även om vi inte hade fått bidrag. Att vi fick det blev som grädde på moset.
Så resonerar väl ansvarsfulla företagare. Först har man en idé om vad man vill göra och vad man tror sig kunna uppnå. Och sedan undersöker man de olika finansieringsalternativen.
Att vända på processen kommer ju att leda dig helt fel. Om man börjar med att fråga sig vilka projekt man kan få bidrag för, och anpassar sin verksamhet därefter, då är risken stor för att projektet havererar, oavsett om man får EU-medel eller ej.
Tyvärr är det ju så att bidragens existens lockar till en sorts entreprenörskap i bidrag. Och alla de som inte får del av EU-medel – ja, de har ju anledning att känna sig förfördelade.
Så var det för övrigt tydligen med en tidigare investering för Smakrike krog. 2008 byggde man en hotelldel för fem miljoner kronor och sökte 800 000 från kommunens regionala utvecklingsenhet. Men trots att många andra liknande projekt både ansökt och fått, så blev det inga pengar för Smakrike. Och ingen motivering till varför.
Då är det inte konstigt om livet som företagare känns rätt orättvist. Hur bra är det för företagsklimatet?
Då tycker jag mycket bättre om satsningar som utbyggnad av öns fibernät. Då handlar det om att skapa infrastruktur som kan komma alla företag till del och som förbättrar alla företagares möjligheter till utveckling. Det ger en jämn spelplan och en bättre spelplan för alla, istället för en svågerekonomi där somliga får gåvor som andra själva får finansiera.