LEDARE
Trots att vi länge levt i en fredlig omvärld var det många som inte trodde det var möjligt när Försvarsmakten drog bort det sista av sin närvaro på Gotland. Det var en oväntad och ologisk punkt på de neddragningar som gjorts och där till slut bara P18 fanns kvar.
Sedan dess har vi vant oss, inget har ju hänt och experter träter ännu om behovet av ett försvar av Gotland är relevant eller inte.
De senaste dagarna skakar freden i sina sömmar så pass nära oss att det inte går att blunda så som man kan göra inför kriget i Syrien eller Afghanistan. Ingen vet var det slutar men alla de som i åratal skrockat över den överdrivna ”rysskräcken” borde i dag kanske ångra de värsta brösttonerna i sitt mästrande över andras bedömningar.
Jag har ingen kunskap i krigföring, vad olika åtgärder betyder och vad man kan vänta blir nästa steg. Jag funderar mest över om Vladimir Putin faktiskt är helt och hållet galen. För några dagar sedan kunde han nöjt stå och se på medan världens blickar drogs mot hans land i positiva sammanhang. Något som kunde behövas som balans mot de andra bilder som vi är vana att se och höra från Ryssland.
Tydligen stärkte det inte Putin i övertygelsen om idrottens och OS väg till förbrödring utan tvärtom närdes hans ego i helt annan riktning.
Vad hade hänt om fler länder tagit tillfället i akt att prata politik under OS? Tog Putin tystnaden som bevis för omvärldens accepterande av homofobiska lagar och en strängt övervakad yttrandefrihet?
Om ingen tog OS som förevändning för att prata demokrati med Ryssland så är det dags nu. Nu får FN, EU och alla andra sammanslutningar inte snubbla på orden för att se till att vansinnet får ett slut.
Om det som nu händer i Ukraina får den svenska staten att tänka till en gång till gällande försvaret på Gotland så är det väl bra. Försvarsmakten ska ju inte bara försvara Sverige i militär strid utan också användas för markeringar och budskap till det som händer i vår omvärld. Putin ska inte få göra som han vill utan att länderna runt omkring visar att detta är inte okej, ”vi håller ögonen på dig och kommer att agera om du går över gränsen”, både bildligt och bokstavligt talat.
Detta kan man självklart göra även från det svenska fastlandet, men att välja att inte ha nån fast bemanning av landets yttersta landpunkt mot ett känsligt område är också ett budskap och en signal till omvärlden.