Klimataktivisterna i Greenpeace har återigen lyckats sätta stort fokus på de frågor de anser vara avgörande för framtiden. I tisdags fick många svenskar det så kallade orangea kuvertet hem i sin brevlåda, där pensionsuppgifter står att läsa. I onsdags morse tog sig ett antal aktivister in på kärnkraftverksområdet i Oskarshamn, för att där klättra upp på ett reaktortak och hissa ner en stor banderoll som föreställde just ett pensionskuvert.
Pedagogiken är enkel. På organisationens hemsida möts man av information om aktionen och de krav som de riktar mot politikerna: kort och gott ska kärnkraften bort för att ersättas med ett förnybart energisystem. Det är, liksom pensionen, en säkerhet för framtiden, hävdar organisationen.
Civil olydnad är ingen enkel fråga. För vissa samhällsförändringar har civil olydnad varit avgörande, men samtidigt kan den ta sig olika uttryck. Djurrättsaktivister passerar inte sällan gränsen för vad som kan anses vara civil olydnad; där handlingarna emellanåt glider över till att handla om förföljelse och hot. Det är en väsentlig skillnad på fredliga aktivistgrupper och militanta dito.
Greenpeace-aktionen i sig är dock inte särskilt förvånande, utan påminner om hur Greenpeace ofta går till väga. Detta är heller inte första gången de tar sig in på ett kärnkraftverk – det är tredje gången på två års tid. Det borde vara ett faktum som skrämmer fler än kärnkraftsmotståndare.
Enligt Johan Svenningson som är VD för Oskarshamnsverket Kraftgrupp (OKG), var det ”absolut inte” någon fara att aktivisterna hade tagit sig upp på ett av reaktortaken. På Sveriges Radios fråga om säkerhetsrisken ifall någon av aktivisterna hade haft för avsikt att skada reaktorn ovanifrån, kanske med hjälp av sprängmedel, svarar Svenningsson: ”Det här är ju fredliga aktivister, skulle det varit en annan typ av aktivister så skulle vi agerat på ett annat sätt”. Det är ett, minst sagt, nonchalant svar.
Om den säkerhetsansvariga på OKG skulle haft uppgifter om att aktivister tog sig in på området borde de naturligtvis stoppats innan de hunnit ta sig över staketet. Men på Svenningsson låter det som om det inte är något problem att klättra upp på reaktorn om man tillhör Greenpeace. Det är dock ett stort problem.
Detta är inte första gången säkerheten kring de svenska kärnkraftverken har ifrågasatts. Kontroller görs regelbundet och det finns hårda regler för att undvika allvarliga problem med reaktorerna. Men hur hög är egentligen säkerheten om man på ett enkelt sätt, flera gånger dessutom, kan ta sig in på området och nå fram till reaktorerna? Den här gången var det Greenpeace som tog sig in på området med avsikten att påvisa säkerhetsbristerna, nästa gång kan det vara någon med betydligt dunklare avsikter.
Världen är inte så ofarlig att vi behöver skapa säkerhetsproblem.