Bara veckan innan gårdagens invigning av Polhemåret så brädares Christopher Polhem från den svenska 500-kronorssedeln. På de svenska sedlarna finns snart inga naturvetare. Nej, det är kändisar från 1900-talets kulturarena för hela slanten.
Christopher Polhem själv, kroppsligt närvarande i en skådespelares skepnad, uttryckte (med glimten i ögat) en smula harm över detta under gårdagen. Inte så att han sade något ont om Birgit Nilsson, ersättaren på sedeln, men ändå.
Han hade en poäng. Och det hade Cecilia Schelin Seidegård också i sitt inledningsanförande, där hon betonade hur viktiga vetenskap, ingenjörer och entreprenörskap varit för Sveriges utveckling. Sveriges elever överger de naturvetenskapliga utbildningarna, vilket (liksom sedlarna) är ett järtecken i tiden. Vi håller inte våra innovatörer och entreprenörer tillräckligt högt.
I det sammanhanget är året Polhem350 ett utmärkt och viktigt initiativ för att väcka mer uppmärksamhet och nyfikenhet kring naturvetenskap. Man behöver verkligen missionera för de vetenskaper som kan bygga en bättre framtid, för Sverige och för världen.
På detta område finns också väldigt mycket kvar att göra för regeringen. Alliansen har börjat sänka skatterna och har gjort mycket för att reformera välfärdssystemen. Statsfinanserna är välskötta. Det har varit och är viktiga uppgifter.
Men perspektivet är ofta statens och storföretagens. Det räcker inte. Möjligen får det Sverige att prestera bättre inom existerande ramar. Men hur vidgar vi ramarna?
Det finns mycket att göra för att förbättra villkoren för innovationer, företagande och entreprenörskap. Och det är ett arbete som kan ge näring åt större framtidsdrömmar än "arbetslinjen" förmår göra.