När den svenska skolan glider isär

Politik2013-11-25 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Nyligen avslutade jag som cirkelledare min allra första studiecirkel hos Arbetarnas Bildningsförbund, ABF. Denna cirkel handlade om andra världskriget och deltagarna var i en härlig blandning av alla åldrar från 16 till 80 år.

Mycket intressant, även för mig som cirkelledare och ett osökt tillfälle att fundera över den svenska skolan och dess utveckling. Idag är den utvecklingen på väg åt fel håll och vi måste belysa det enorma samhällsproblem som skolan idag utgör.

Skolan är grunden

Enligt mig så är skolan, folkbildningen inkluderad, grunden till allt här i livet. Utan skolan skulle samhället falla ihop, utan skolan skulle folk inte kunna börja jobba och utan skolan finns det inga chanser i världen att människan fortsätter utvecklas och vidga sina vyer så att säga.

Tyvärr är det något som håller på att hända i den svenska skolan just nu. Nya larmrapporter kommer varje vecka om lärarbrist och otillräckliga resurser, tusentals elever tvingas ut i kommunens ansvar när deras privata skola läggs ner.

Det har till och med gått så långt att skolor väljer sina elever istället för tvärtom. Detta framkom i Uppdrag Gransknings uppmärksammade program häromveckan.

Vinsterna går före

Det är en utveckling vi måste vända därför att vi har fått en situation i ett samhälle som inte längre håller ihop barnen, vinsterna går före. Varje elev är ingen elev längre, det är en kund på en marknad som tydligen är värd olika mycket beroende på om man är en högpresterande flicka eller en bråkig pojke.

Vi pratar idag om en skolsegregation som vi aldrig kunnat se tidigare, med skolor som är olika bra och där du får skylla dig själv om du råkar placera ditt barn i ”fel skola”. Tyvärr har detta lett till att vissa barn studerar där, och andra barn studerar där. Så att säga.

Men hur kunde det då gå så här illa kan man fråga sig? Den ytterst ansvarige blir i alla fall utbildningsminister Jan Björklund (Fp).

Man kan inte skylla på Ingvar Carlsson eller Göran Persson. Det förblir Jan Björklunds ansvar och det kommer att ta sex år att vända utbildningstrenden,. Men det är sådant som en kommande socialdemokratisk regering måste bita i det sura äpplet för.

Vänd trenden

Det vi kan vända denna onda trend med är att genomföra det Socialdemokraterna föreslagit:

En lärarmiljard, minska klasserna med minst fem barn i varje klass och minimera regelverket för lärarna och därmed den byråkratiska processen så att varje lärare får mer tid med sina elever i klassrummet därför att det är där allting börjar.

På den punkten kan jag hålla med Jan Björklund, ”Allting börjar med en bra lärare”. Men han och jag verkar ha ganska olika syn på vad som är en bra lärare och inte. Vi får väl se vem som kommer att få rätt i slutändan.