Trots Socialdemokraternas ledarlösa och lealösa tillstånd noterar partiet en liten (men ej statistiskt säker) uppgång i gårdagens Demoskopmätning och får 30,1 procent.
I skuggan av Socialdemokraternas kris, är även Alliansen drabbad. Demoskop ger ny näring åt den interna debatt som Alliansens förlorare genomlider. Centerpartiet noterar läskiga 4,0 procent. Kristdemokraterna katastrofala 2,7 procent.
Vad kan de göra för att vända utvecklingen?
Själv har jag vid tidigare tillfällen skrivit om hur Kristdemokraterna borde erövra en del av det tomrum Moderaterna lämnat efter sig vid positionsförflyttningen, och bli ett frihetligt konservativt parti.
Men det är inte lätt att göra om sig. Starka krafter inom partiet strävar snarare mot mitten eller i en mer religiös riktning. Vilket parti i kris vågar göra sig ovän med stora grupper bland kärnväljarna.
Göran Hägglunds problem har också varit att han aldrig vågat sätta ner foten. Det har blivit både och. Frihet och förbud. Konservativ och liberal. Höger och mitt. Så Kristdemokraterna har blivit ett litet parti med brett mellan flankerna. Snart är partiet så tunt utsmetat att det blir genomskinligt. Men det är inte lätt att se hur man ska komma ur den position man hamnat i.
Centerpartiets identitetskris är inte lika svår. I grunden tror jag att den inriktning partiet valt är riktig, där bland annat företagarfrågorna och framförallt småföretagarna är viktiga. Partiet behöver "bara" bli bättre på att företräda den.
Men Centerpartiet har också en annan typ av identitetskris. Den nationella nivån och den lokala nivån känns ibland som två olika partier. På riksnivån var det Maud Olofsson som höll emot när oppositionen ville att staten skulle köpa Saab och Volvo. På kommunal nivå har Centerns företrädare oftare svårare att avstå äventyr i gränslandet mellan offentligt och privat.
Det finns inga enkla lösningar på de små allianspartiernas kris. Men småpartiernas kris är hela alliansens kris. Kristdemokraternas och Centerpartiets problem är även Moderaternas problem.
I längden finns det egentligen bara tre vägar att välja mellan.
1. Fortsätta som hittills. Småpartierna riskerar att dö sotdöden. Vilket kan bli ödesdigert i valrörelsen 2014.
2. Splittra alliansen. Större manöverutrymme kan syresätta KD, C och FP. Men borgerlighetens förmåga att samarbeta och regera blir ifrågasatt.
3. Gå vidare och förtäta samarbetet. Alliansen är trots allt en framgång för borgerligheten som hittills har givit åtta år av regeringsinnehav, vilket i sin tur har skakat maktpartiet Socialdemokraterna i grunden och försvagat vänstern.
Om alliansen blir en enhet så blir alla framgångsrika när borgerligheten är framgångsrik.