När man ska resonera om utvecklingen i ekonomin och på arbetsmarknaden, är då en internationell lågkonjunktur helt ovidkommande? Spelar det ingen roll att Sverige är ett land som är mycket exportberoende? Betyder det ingenting när den europeiska kontinenten, med många av Sveriges viktigaste handelspartners, plågas av en svår valutakris och av de besparingsåtgärder som krisen framtvingat? Är det som händer i Grekland, Cypern, Spanien och Portugal uppdiktade dramer utan relevans för oss? Ska vi blunda för att även USA och Storbritannien går knackigt och att de också är mycket viktiga exportmarknader.
Tydligen, ja. För när regeringen försöker prata om förutsättningarna, i samband med vårdbudgeten och gårdagens riksdagsdebatt, då menar oppositionen att regeringen "skyller ifrån sig".
Det är den typen av dumheter och utstuderad blindhet som kan göra partipolitiska debatter så frånstötande. Man kan nästan höra hur intelligenskvoten sjunker om man lyssnar för noga. Ett visslande ljud som uppstår när ord blåser in genom ena örat och ut genom det andra.
Ja, det är djupt otillfredställande och oroande att arbetslösheten är för hög.
Men när man bedömer utfallet av exempelvis jobbskatteavdraget och dess påverkan på arbetsmarknaden – då är det ju direkt obegåvat att påstå att omvärldsfaktorer som konjunkturen och världsekonomin saknar betydelse.
Även jag har synpunkter på vårbudgeten. Det är exempelvis djupt oroande när vårbudgetens bästa nyhet är att regeringen skjuter på en dårskap som den planerat att genomföra.
Jag syftar på planerna att tvinga alla arbetsgivare att skicka löneuppgifter till skatteverket varje månad istället för varje år. Förhoppningsvis får den tanken nu förmulta i den utredning som den placerats i.
Det vore bättre att regeringen funderar över hur företagarnas regelbörda kan lättas, istället för att hitta på nya uppgifter.
Dessutom önskar jag verkligen att regeringen åtminstone sneglade mot några av den svenska modellens heligaste kor och funderade över om det verkligen är bra att de får ligga och idissla i arbetsmarknadens inkörningsport.
Men oppositionens kritik mot regeringens budgetpolitik sker från en splittrad plattform av skattehöjningar och vinstbegränsningar. Och de verkar mer intresserade av en politik för att hantera arbetslösheten än av nya jobb och företag.