Nu är Håkan Juholt vald. Röstboskapen på partistämman gjorde som valberedningen sagt åt den att göra. Man köpte grisen i säcken. Först i dag ska Håkan Juholt föreläsa för partistämman om hur han ser på partiets framtid.
Visst är det en bakvänd ordning. I över fyra månader har det smusslats bakom kulisserna. Och när partiets högsta beslutande organ, partistämman, ska avgöra ödesfrågan om vem som ska bli nästa partiledare, så är även den reducerad till en kuliss. En bakgrund när valet av den nya ledaren ska bekräftas.
Som partiordförande kommer Håkan Juholt att tvingas stå ut med en hel del. Vid gårdagens presskonferens så tröt mitt tålamod med den församlade världspressen vid frågan: "Hur ser du ut?"
Han uppmanades beskriva sin egen fysionomi. Det blev något om lång, stor och halt. Han lät inte ens irriterad eller förvånad över frågan. Juholt kan nog ha den tjocka hud som krävs för jobbet.
Men har han resten av kvalifikationerna? Det talas om att han saknar utbildning. Men samtidigt så uppträder han som en person med ett rörligt intellekt. Det talas om att han ser ut som en georgisk dragspelare, han tilldelas Åsa-Nisse-stämpel, han sorteras in på vänsterflanken.
Men ingenting av det där spelar egentligen någon avgörande roll. Frågan är om han förmår väcka entusiasm och hopp. Frågan är om han kan prestera några svar på de frågor väljarna ställer sig om framtiden. Och mer grundläggande: vet han ens vilka frågor det är?
Hittills har inte opinionsmätningarna skvallrat om någon Juholt-effekt. Väljarna förhåller sig avvaktande. Men visst har han chansen. Det beror bland annat på att de borgerliga partierna ger honom den.
Socialdemokraterna har varit som lamslagna under de senaste månaderna. Tyvärr har regeringspartierna inte varit mycket bättre.
Just nu är det INGEN som har initiativet i den svenska partipolitiken. Håkan Juholt har därför alla möjligheter att ta det initiativet.
I går höll också Mona Sahlin sitt avskedstal som partiledare. Hon idkade en omfattande självcensur. Tidigare har hon dömt ut den politik som partiet gick till val på och hon har pekat ut en förflyttning mot mitten som framtida färdriktning. Men nu var det sammanhållning och framtidstro som var på agendan.
Det är inte underligt att hon höll igen. I går var knappast rätt tidpunkt för Sahlin att komma med råd eller synpunkter. Det var inte hennes föreställning.
Vad lämnar hon för arv, nu när hon lämnar politiken? Enligt Göran Persson är det främst HBT-frågorna hon kommer att kommas ihåg för. I övrigt har hon faktiskt inte lämnat stora avtryck, med tanke på hur länge hon tillhört Socialdemokraternas och Sveriges maktcentrum. Den som beskrev henne som en "pratminister" hade nog inte fel.