När Sverige vann Eurovision blev det stor uppmärksamhet kring sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder som kommenterade segern på Twitter med: "Sverige?".
Jag tycker att man kan dra en parallell när Gotland fick med en kör i årets upplaga av Körslaget i TV4.
"Gotland?" frågade sig somliga och ifrågasatte hur förankrade deltagarna var på vår ö. Bengan Jansson har ju bara bott här ett par år och hade inga minnen han kunde visa upp genom att besöka hus där han bott eller skolor han gått i.
GT:s krönikör Jenny Persson gjorde sig i lördags lustig över hur "20 glada hurtbullar" kunde vara bra reklam för ön. Det står ju var och en fritt att såga ett tv-program men det här handlar om något annat och essensen finns i Jenny Perssons konstaterande att "bara typ fem har gotländsk dialekt".
Det finns några fenomen som triggar igång mig och ett av dessa är dravlet om vem som är en "riktig" gotlänning och inte. Det är exakt samma ilska som väcks när någon börjar snacka om "det svenska" och vem som är att betrakta som svensk och inte.
Om ett kriterium är att man ska prata gotländska för att räknas som gotlänning så har jag många vänner som bott här hela sina liv men som ändå inte är "riktiga" gotlänningar.
Jenny Persson tycker inte heller att det är okej för en gotländsk kör att "sjunga om Afrika" (låten Waka Waka). Eftersom det inte finns så många människor från Afrika som bor på Gotland och inte en enda i den gotländska kören. Man undrar ju om det var okej för Shakira som gjort låten att sjunga den eftersom hon ju kommer från Colombia och det ligger väl inte i Afrika?
Den här bajsnödigheten att ständigt behöva påtala att man är lite för god för Gotland präglar nog oss alla lite till mans.
Vi som blev kvar här måste ha en ursäkt eller åtminstone en förklaring för detta. Att vi aldrig kom iväg, ut i den riktiga världen (=nån förort i Stockholm).
Jag brukar själv lyfta fram de 1,5 år jag bodde i Småland för att markera att jag minsann varit av ön. Att sen välja att bosätta sig här är mer okej om man prövat något annat. Det behöver inte vara en mångårig vistelse men en helg i Stockholm eller vecka på Kanarieöarna räknas inte.
Och eftersom Gotland är lite fjantigt och inavlat så är det ju ännu fjantigare att folk samlas kring ett gäng människor som har som enda gemensamma nämnare att de valt att bo här och att de sjunger bra.
Gud, fram med skämskudden, jag döööör.
Och även om man, som Jenny Persson, egentligen tycker att kören rent sakligt sjunger skitbra, rent av bäst av alla körer i programmet, så finns ett behov av att markera sitt avståndstagande, att man absolut inte tycker det är kul för den skull och att man av ren princip aldrig i livet skulle ringa och rösta på fjanteriet.
Och Gotland?
Nej, knappast, kanske om alla sjöng på gutamål och var dna-testade så inget fastländskt blod smugit sig in i gotländsk förklädnad.
Personligen tycker jag att det är underbart att ta varje tillfälle att känna glädje, samhörighet och stolthet för sin hemtrakt. Oavsett om man bott här två år eller hela sitt liv.
Men jag är väl en jädra inavlad tönt.