Svenska fackföreningar har, i en internationell jämförelse, en mycket stark ställning på arbetsmarknaden. En situation som skapats då det tidigare statsbärande partiet Socialdemokraterna har en mycket nära relation med LO.
Under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister har de borgerliga partierna i så gott som varje fråga avstått från att utmana denna fackliga övermakt. Om det är någon som lagt hämsko på den fackliga maktutövningen så är det domstolarna.
Alliansen har istället flörtat med LO. Man har talat om hur den svenska modellen ger fred på arbetsmarknaden. Men det har man inte haft mycket för. Och nu är det inte mycket bevänt med freden heller.
I går skulle den så kallade krogstrejken ha brutit ut. Den senarelades till måndag av Hotell- och restaurangfacket. Gott så. Men om strejken blir av är det främst storstäderna som drabbas. Till en början.
Hur vore det med hotell- och restaurangstrejk till Almedalsveckan? Eller är det en för uppenbart destruktiv stridsåtgärd riktad mot en viktig del av den svenska demokratiska debatten? Vi får kanske se.
I förrgår var det 170 anställda vid Payex som tvingades gå hem. Eller åtminstone ut från arbetsplatsen. Och alla anställda var verkligen inte nöjda med det.
Händelsen gjorde det väldigt tydligt att centrala förhandlingar kan skapa snarare än förhindra konflikter.
Så vitt jag kan förstå är det goda relationer mellan ledning och anställda på Payex, men facket kommer in som en tredje part och väljer ut just Payex som ett av de företag där personalen ska tas ut i strejk.
Hur kul är det att utses till soldat i en strid som man inte sympatiserar med?
Tydligen har flera av Payex anställda valt att gå med i Unionen, inför hotet om en annalkande strejk. Men jag anar att det kan uppstå en motsatt rörelse, när konflikten väl är över.
Om den svenska modellen inte fungerar som en garant för lugn och ordning på arbetsmarknaden, då har regeringen verkligen anledning att fundera över sin mycket defensiva hållning i arbetsmarknadsfrågor. Att det inte lönar sig att gulla med LO är mer tydligt än på länge, sedan förhållandet förtätats på ett närmast incestuöst sätt med metallare på båda ordförandeposterna.