I måndags bildades partiet AfD i Tyskland som vill ta landet ur euron. Det består främst av företagare och akademiker och enligt opinionsundersökningar kan 26 procent av den tyska befolkningen tänka sig att rösta på ett sådant alternativ.
Det är inte konstigt. Den internationella uppfattningen är fortfarande att Tyskland av solidaritetsskäl bör sörja för de krisande euroländerna. Men hur mycket ska Tyskland egentligen behöva betala? Och hur länge?
Krisen i Europa är ett isberg där det trots åtstramningar och strukturreformer knappt syns att man har börjat knapra på toppen. Det främsta problemet är att länder som Spanien, Portugal och Grekland i och med eurosamarbetet tappade i konkurrenskraft. Kostnader som exempelvis löner har stigit i mycket högre grad än de lyckats höja produktiviteten.
Problemet har växt över tid med den gemensamma valutan och det finns ingen enkel väg tillbaka. De drabbade länderna måste återställa förhållandet mellan prisnivå och produktivitet. Det kan ta långt tid.
European Economic Advisory Group (EEAG) är kopplad till det tyska forskningsinstitutet Ifo, och består av ekonomer från olika länder. Hans-Werner Sinn är en av dessa och enligt honom är euroområdet på väg in i en tredje krisvåg.”Först var det USA, sedan finansmarknaderna i EMU och nu handlar det om den reala ekonomin, om massarbetslöshet”, säger han i en intervju med Dagens Industri (11/3).
Enligt EEAG finns två vägar ur detta för de krisande länderna: intern och extern devalvering. Den förra innebär en sänkning av löner och fallande priser vilket riskerar ytterligare massarbetslöshet och lågkonjunktur.
Extern devalvering går i stället ut på att länderna lämnar euron vilket sannolikt leder till kapitalflykt.
Berlusconis och Grillos framgångar visar att medborgarna i Italien är trötta på reformer och åtstramningar. Liknande tendensen finns i de andra berörda länderna, inte minst Grekland. Dessutom kan inte Tyskland fortsätta att hålla hela euroområdet i sina armar. Landet har en statsskuld på över 80 procent av BNP och det är det främst i jämförelse med andra euroländer som landets tillväxt ses som stark. Liksom Sverige har Tyskland dessutom en åldrande befolkning.
Hans-Werner Sinn tror att Grekland och kanske även Portugal inom en tioårsperiod kommer att lämna euroområdet frivilligt, inte minst på grund av den skyhöga ungdomsarbetslösheten. Och det kanske inte vore så dumt. Så fort man införde en gemensam valuta blev arbetskraften i de i dag krisande länderna dyrare i förhållande till arbetskraften i högteknologiska länder som exempelvis Tyskland. Det blir alltjämt värre eftersom länderna inte lyckas höja sin egen produktivitet.
Den europeiska ekvationen går inte ihop och på något sätt måste den lösas. Klarar de krisande länderna inte av att göra vad som krävs för att bli stabila medlemmar i valutasamarbetet är ett utträde den återstående lösningen.