När alla har fel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad händer nu med Marianne Samuelsson, som sökt lä på fastlandet? Jag vet inte. Men om jag minns rätt går hennes förordnande hur som helst ut nästa år, och det var väl ändå inte tänkt att förlängas.
Jag önskar jag kunde skriva att hennes attityd, att man måste göra skillnad på folk och folk, var ett främmande inslag i den gotländska maktkulturen. Tyvärr kan jag inte göra det. Jag tycker att samma attityd sitter även i andra väggar. Vissa företag får stöd och hjälp. Andra får klara sig själva, eller blir till och med styvmoderligt behandlade. Fastigheter säljs inte till bästa pris utan till "rätt" köpare. Det har kallats "läglighetsaffärer". Och för köparen är de ju väldigt lägliga.
Det är förödande. Företagsklimatet lider skada när inte alla har samma spelregler. De samhällen utvecklas bäst där offentliga beslut präglas av transparens, rättssäkerhet och förutsägbarhet.
Olikhet inför lagen, inför myndigheterna och inför stat och kommun sprider osäkerhet och missnöje. Det passiviserar och skrämmer bort entreprenörer. Jag tycker inte att en landshövding som beskrivit grunderna för sina beslut på det sätt som Marianne Samuelsson har gjort kan sitta kvar.
Men hade Marianne Samuelsson fel, när hon gick emot sina tjänstemän och beviljade Max Hanssons dispensansökan. Nej, det tycker jag inte. Problemet är inte att Max Hansson fått för stor frihet på sin egen mark. Problemet är att inte alla kan räkna med samma förståelse för att drakoniska strandskyddsregler kan få orimliga konsekvenser om man tillämpar dem alltför strikt.
Likabehandling är en god princip. Ja, den är grundläggande. Men reaktionen på den offentliggjorda inspelningen av landshövdingen får inte bli att alla markägare ska behandlas lika illa, lika ovilligt och med samma brist på förståelse och tillmötesgående.
Ibland får man intrycket att det högsta målet är att Gotlands kust ska ha minsta möjliga mänskliga avtryck. Att det finns ett egenvärde i att en förbiseglare ska kunna ta Gotland för en obebodd ö. Om Gotland ska utvecklas måste det finnas plats för denna utveckling även i kustnära miljö.
Kanske blir det folkomröstning om Södra hällarna i samband med valet 2010. Många driver på för det. Jag håller med om att det är en ödesfråga. En stad vid havet som begränsar sin utbredning begränsar givetvis också sin utveckling.
Vem vet. En folkomröstning kanske kan göra nytta. En folkomröstning kan ju motverka bevarandeivrarnas egna syften och sätta stämpeln "godkänt" på kustnära byggplaner. En omröstning kan visa att en majoritet av gotlänningarna faktiskt är för att man kan bygga även väster om vägen. Blir det en folkomröstning får vi äntligen veta vilka som är flest: de som vill att Gotland ska hysa ett dynamiskt samhälle eller de som helst ser ön som ett statiskt strövområde.