LEDARE: Nämnd androm till varnagel

I torsdags kväll fick de spela huvudrollen på en riksscen, politikerna i kultur- och fritidsnämnden. Det var kulturnyheterna i SVT som berättade om hur våra gotländska företrädare utmärkt sig i en enkätundersökning, och visat bristande kunskaper om (eller bristande respekt för) grundlagen. Fem av 13 ansåg sig ha rätt att stoppa kulturevenemang som de ansåg olämpliga av olika skäl. Ytterligare tre trodde att de kanske hade den rätten.

Nej, nej, nej. Visserligen har kommunpolitikerna rätt att dela ut nya pengar eller sluta betala ut anslag i en ny budget. Men när anslaget är utdelat är det för sent. När utställningens tavlor är upphängda får inte kommunpolitiker ta ner dem eller låsa dörren. När skådespelarna börjat repetera pjäsen kan inte kommunpolitikerna byta ut manuset.
Det är illa nog att en så stor andel av kulturutbudet är skattefinansierat. Enbart detta faktum innebär ju en betydande politisk styrning. Men om politikerna dessutom anser sig ha rätten att gå in och omedelbart stoppa eller ändra sådant som anses exempelvis kränkande, då riskerar kulturutövare att skrumpna till en politikens förlängda arm.

Politiken har en ängslig önskan att lägga livet till rätta och släta ut allt som är knöligt och kontroversiellt. Men det finns faktiskt gränser för vilka rättigheter förtroendevalda kan ta sig. Den högsta formen av demokrati är inte oinskränkt makt för politiker.

Men samtidigt måste jag säga att jag tycker att de uppburna kulturyttringarna i dag handlar alltför ofta om att provocera.
Jag råkade se en film på youtube med den brittiske filosofen Roger Scruton som i år kommit ut med en bok (Beauty) som bland annat handlar om att skönheten har ett värde, och om hur mycket vi förlorar om vi förlorar den.
Filmen är tyvärr borttagen från sajten nu, men andra klipp med Scruton ligger fortfarande kvar.

Scruton menar att om någon frågat en person före 1930 vad som är konstens viktigaste syfte så hade de sannolikt svarat skönhet. I dag är konsten ett uttryck som ofta förmedlar provokation, självförakt, alienering och fulhet.
Scruton har en god poäng. Visst tycker jag att provocerande konst kan ha ett stort värde. Men för mig kan inte värdet uteslutande ligga i provokationen.

Ledare: Nämnd androm till varnagel