Nåla inte upp Visby på väggen
Foto: Måns Langhjelm / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varför har den så kallade Ekoparken i Stockholm förblivit den enda nationalstadsparken i 14 år? Tja, det KAN ju ha något att göra med att de regler som omgärdar parken visat sig vara ett alltför tung och trubbig påk i händerna på dem som är mer intresserade av att bevara än av att skapa stadsmiljöer som människor kan bo och leva i och en stad som kan utvecklas och växa.
Visst, det går att bygga i en nationalstadspark. Om man mot all förmodan skulle bli någorlunda välvilligt bemött och om man är utrustad med en ängels tålamod. Man behöver bara använda Stockholmstidningarnas sökfunktion på nätet för att hitta en uppsjö av exempel på projekt som stoppats, fördyrats eller motarbetats med hjälp av lagstiftningen. Ja, ibland rör det till och med byggen som i och för sig inte ligger inom Ekoparkens område, men de kan ses från parken, och därför påverkar de naturligtvis miljön där. Ett fint exempel är där Ekoparkens styrelse driver på för att Norra länken skall ner i en tunnel för 800 miljoner kronor. Eller vad sluträkningen skulle kunna bli. För att skydda en 155 meter lång gräsmatta som anlades över byggmassor på 60-talet.
I en intervju i Dagens Nyheter tidigare i år medger Richard Murray, ordförande i Förbundet för Ekoparken, att kostnaderna är orimliga. Men det skyllde han på Vägverket och politikerna. De har ju inte följt det förslag som Förbundet hade lagt.
Naturskyddsföreningen Gotland och Gotlands botaniska förening har uppvaktat kommunen med sitt förslag till nationalstadspark i Visby. Från deras utgångspunkter är det säkert en utmärkt idé. Parkområdets nya status skulle bevara miljöer som de vill skydda. Men om Gotland skall vara en levande region, om kommunen menar allvar med ambitionen att locka nya gotlänningar till ett mer dynamiskt Gotland och äntligen börja närma sig målet om 65 000 gotlänningar, då kan man inte gärda in öns huvudort och magnet, Visby, bakom en ny mur. En stad vid havet som inte kan växa varken åt väster (av naturliga skäl), söder eller norr - var skall den bli av? Den blir som en fjäril, artbestämd och prydligt uppnålad på väggen, där den kan beskådas av det dammiga museets besökare.
Visst har kommunen all anledning att förhindra att Visbyområdet utsätts för de råaste formera av exploatering. Men det har man ju makten att göra utan att låsa in utvecklingsmöjligheterna i en nationalstadspark och kasta bort nyckeln.