Nädå, inte är jag bitter inte!
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Antingen gillar man det eller så är man väldigt mycket emot det.
Jag har svårt att hitta nåt engagemang vare sig för eller emot. Även om jag mest är för. Men jag har ju inte bilder på kungen eller kronprinsessan hemma på väggen heller.
Vi skulle väl knappast slippa debatten om kostnaderna om vi hade en presidentfamilj.
Däremot tycker jag det är fascinerade hur mediernas hovsamma (!) inställning har bytts ut mot en totalt respektlöshet grundad på att kungen ska tåla en granskning som vilken annan offentligt finansierad verksamhet som helst.
Men vilken annan person, över huvud taget, skulle citeras ordagrant i en intervju eller vid en presskonferens?
De hånfulla kommentarerna hade ingen hejd efter att både Aftonbladet och Expressen citerade kungen på just detta sätt vid den mycket märkliga presskonferensen från älgskogen. Ännu märkligare är att båda tidningarna kom på precis samma grepp samtidigt!
Jag kan garantera att vem som helst skulle verka mer eller mindre dum i huvudet om man citerades precis så som man pratar. Utan att ha ett hysteriskt pressuppbåd att kasta köttben till och samtidigt vara en av de få svenskar som inte omfattas av svensk grundlag: Yttrandefrihetsgrundlagen.
Efter detta är även jag lite mer på kungens sida.
Men jag väntar med att sätta upp affischerna ett tag till.
Om två veckor är det första advent.
Jag längtar.
I år ska jag inte se advent som en transportsträcka utan som huvuddestinationen. För det är tiden fram till jul som är den allra mysigaste. Julafton är mysig den också men inte som vardagen som plötsligt blir fylld av ljus och härliga dofter under adventstiden.
Det finns diskussioner man inte kan vinna.
Alla föräldrar har väl kört den några gånger: "Varför är du sur?-debatten" med sina barn.
- Mamma, varför är du sur?
- Va? Jag är väl inte sur?
- Jo, det är du.
- Nej, jag ÄR inte sur.
- Det är du visst det.
- JAG ÄR INTE SUR!!!
Ja, ni fattar.
Själv har jag fått epitetet bitter av somliga debattörer.
Bitterheten är lite som skönheten, den sitter i betraktarens ögon. Tycker nån att man är bitter så är det väl så då. Ett är säkert, börjar man förklara varför man inte är bitter, leder det inte till något annat än bevis för att man är just det.
Vilket härmed är bevisat.
Det märkliga är att jag inte känner mig det minsta bitter, precis som han Tony Rickardsson i Robert Gustafssons tappning.
Förmodligen bottnar min upplevda bitterhet i Centerns tillbakagång på Gotland. Eller i att jag inte köper beskrivningen att det skulle vara ett "katastrofval" att hamna på samma mandat som förrförra valet.
Jag inser att jag inte har samma syn på mitt jobb som andra har (på mitt jobb). Många tror att jag är politiker och det är en ständig pedagogisk process att förklara vilken roll man har som ledarskribent.
Trevlig helg!