LEDARE
Halva befolkningen på jorden har mens under större delen av sitt liv, varje dag blöder 800 miljoner kvinnor i världen. Det är en helt naturlig kroppsfunktion ändå omgärdas den av så många myter och fördomar att det leder till allvarliga konsekvenser för många kvinnor världen över. På olika nivåer.
Myterna är i vissa fall flera tusen år gamla. Som att kvinnor är orena under menstruationen och därför inte får leva bland andra utan under hårda restriktioner.
Även där myterna saknas finns andra hinder för ett naturligt vardagsliv, som att unga flickor stannar hemma från skolan för att de inte känner sig trygga i hygienhänseende i skolan under sin mens. I Sverige kan det handla om toaletter där man inte kan slänga sina bindor och tamponger, i Indien saknar 66 procent fungerande toaletter enligt WaterAid, organisationen som i veckan för första gången uppmärksammade Internationella Mensdagen (28 maj).
I flera länder kommer menstruationen som en total chock för unga flickor. De har inte fått någon information eller förvarning om vad som kommer att hända med deras kroppar. Mensen är tabu och får inte pratas om. Av olika skäl i olika länder och kulturer.
I Sverige är det inte tabu men ändå något som får många att rynka på näsan. Mens anses vara något privat, lite äckligt och inget man ska prata om.
Och det vi inte pratar om omramas som bekant snabbt av myter och fördomar.
Lika mytomspunnen som själva menstruationen är, är mystiken kring den period i livet när den upphör. Klimakteriet är ett begrepp som ger bilden av en ”surtant”, ett ämne man kan skämta fritt och brett om men där okunskapen fortfarande är stor.
För många kvinnor som närmar sig övergångsåldern kommer verkligheten som en överraskning. Den som trodde att det skulle bli en tid då mensen successivt försvinner blir överrumplad av motsatsen. Blödningarna kan ofta bli både kraftigare och mer långvariga och hela ens humör och ork kan förändras påtagligt.
Det vore intressant med en forskningsstudie på eventuella samband mellan förklimakteriet och utmattningssyndrom av olika slag.
Men de problem och utmaningar vi i västvärlden ställs inför är ändå små jämfört med hur kvinnor i andra delar av världen. Cirka 70 procent av flickor i Indien hade ingen aning om vad som hände med dem när de fick sin första mens.
Lägg därtill den livsfara det fortfarande kan innebära att föda barn i många länder.
Amnesty rapporterar om att tidiga äktenskap, många graviditeter och framför allt att nyförlösta kvinnor tvingas utföra tunga sysslor direkt efter förlossningen gör att många drabbas av livmoderframfall.
I Nepal drabbas cirka tio procent av alla kvinnor. Och eftersom de inte kan arbeta fullt ut på grund av smärtor och lidande blir de utstötta och betraktade som lata.
Kvinnors reproduktiva hälsa är en global fråga som behöver väldigt mycket mer uppmärksamhet, inte gömmas bakom myter och mystik.