LEDARE
Vi är många som har haft svårt att förlika oss med alla rubriker om landbygdens avfolkning. Ingen kan vara okunnig om att det bor färre på landsbygden nu än för några decennier sedan men landsbygden är för den skull ingen krisort. Det händer massor på landsbygden och det är ingen vild gissning att hävda att människor på landsbygden ofta är både företagsamma och utvecklingsbenägna.
Samtidigt hänvisas det gång efter annan till mätningen från Eurostat som visar att Sverige har denna snabbaste urbaniseringen i EU. Man har mätt hur mycket storstäderna växer.
Christel Gustafsson, Jordbruksverkets landsbygdsstrateg, skrev i går på SVT Debatt att det blir fel att bara se på storstädernas expansion och inte det andra som var intressant med mätningen: nämligen att Sverige är ett av få länder i EU som också har en ökande landsbygdsbefolkning. Bilden har varit att det är landsbygdens folk som flyttar till städerna.
”Många städer som växer gör det till följd av inflyttning, ofta från andra länder, och för att man har en ung befolkning som föder barn. Fler än de som dör.
Vi har i dag landsbygder i Sverige som ökar i befolkningstal till följd av inflyttning. Vi har också glesbygder eller landsbygder som har vikande befolkningstal, ofta till följd av en skev åldersstruktur. Historiska utflyttningar har skapat samhällen där medelåldern är väldigt hög. Invånarna skaffar inte barn, de dör”.
Till exempel bor det ännu ganska många fler på den gotländska landsbygden än i Visby. Totalt var vi förra årsskiftet 57 241 gotlänningar, varav 23 576 bodde i Visby. Alltså bor 33 665, nästan 60 procent, utanför staden.
Christel Gustafsson pekar på ett annat, större problem, att det är ungdomarna som lämnar landsbygden. Antalet som dör är större än de som föds. Inflyttningen till landsbygden sker till stor del i gruppen 50+.
För Gotlands del borde det inte finnas några som helst problem att hålla landsbygden levande även för barnfamiljer och ungdomar. Våra avstånd är minst sagt överkomliga. En förutsättning är långsiktiga strukturer och en genomtänkt strategi för att underlätta de basala behoven i form av bostäder och infrastruktur.
Kollektivtrafiken är en viktig nyckel. Det måste vara möjligt att åka till Visby för att roa sig en kväll och inte behöva åka hem klockan tolv. Till exempel.
Men man ska också ha ett jobb att åka till och här har politiken en större utmaning. För även om det låter så ibland kan inte politiken skapa jobb. De skapas i företagen.
Landsbygden sägs bli en valfråga nästa år och det var sannerligen på tiden. Nu återstår att se vilka partier som har en politik som ser landsbygden som en möjlighet för utveckling, inte ett reservat som ska bevaras genom förbud och restriktioner.