Mycket socker och lite fibrer
Diet för idélösa.Foto: Jurek Holzer/SCANPIX
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I valrörelsen 2006 profilerade sig Socialdemokraterna som bidragspartiet när Alliansen presenterade sig som en allians för arbete. Och Socialdemokraterna lyckades förlora regeringsmakten i högkonjunktur. Ungefär så kunde många socialdemokraters valanalys sammanfattas. Hur kommer det sig då att partiet fortfarande är fast i godis- och snabbmatsträsket?
När Mona Sahlin tog över som partiordförande inledde hon ett internt rådslag för en förnyelse av politiken. Men det gick trögt. På enstaka politikområden omprövade Socialdemokraterna verkligen gamla positioner. Men det skedde under vånda. Apropå skolpolitiken, ett av de områden där det faktiskt hänt något, förklarade Mona Sahlin i går i Svenska Dagbladet:
- Det måste vara slut med att socialdemokrater hoppar högt när någon säger att kunskap är viktigt. Man måste ha prov och man måste utvärdera barnen för deras egen skull och för föräldrarnas. Dock inte i ettan.
Men på det stora hela har förnyelsen kört fast. Och på de områden där man kommit någonstans finns risken att partikongressen tvingar i Mona Sahlin en återställare. Hur det blir med den baksmällan får kongressen utvisa.
Jag tror att det som stack en pinne i hjulet på Mona Sahlins cykel var det olycksaliga beslutet att samla oppositionspartierna i en egen allians.
För ungefär ett år sedan försökte Mona Sahlin etablera ett samarbete med Miljöpartiet. Vänsterpartiet, som inte betraktades som seriöst, fick inte vara med.
Men för många socialdemokrater är Vänsterpartiet den naturliga samarbetspartnern. Det utbröt livliga protester. Ohly fick bjudas in i efterhand.
Med motsättningarna inom vänsteralliansen stärktes även den interna konflikten inom Socialdemokraterna. Det blev svårt att nå konsensus om förändringar
Socialdemokraterna har alltid varit ett brett parti med många motstridiga viljor. Det som är nytt är att dessa motsträviga viljor tillåtits förlama partiet. Politiken, som skulle förnyas, har fastnat i en grimas.
Jag tror att vänsteralliansen var feltänkt från början. Socialdemokraterna hade egentligen inte så stort behov av att bevisa något i regeringsfrågan. Socialdemokratiska minoritetsregeringar regerade relativt problemfritt i tolv år mellan 1994 och 2006, och det var ett gott bevis för att de kunde hantera den situationen. Att stödpartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte fick vara med i regeringen underlättade om något.
Men nu, när det är tänkt att V och MP faktiskt ska ingå i regeringen, har Socialdemokraternas trovärdighet i regeringsfrågan paradoxalt nog minskat. Nu måste man skapa trovärdighet för att koalitionen håller. Hur ska tre partier, där värdegemenskapen inte är speciellt stor, kunna hålla samman? Och om de håller samman, håller då den politik de kan enas om verkligen måttet?