Muckarskiva för medborgarmakt?
Fritidspolitiker? Den framtiden oroar flera i fullmäktige.Foto: H Proepper/Scanpix
Foto: Heribert Proepper
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Mucka" var ordet för dagen. Centerns Torsten Gislestam använde det först. Och många fler valde samma ord, för att berätta att detta var deras sista sammanträde i fullmäktige.
Just muckarna var de mest aktiva i debatterna i går. Bror Lindahl (FP). Carina Lindberg (V). Harriet Lihnell (MP). Anders R Johansson (V). De är väl inte blyga i vanliga fall heller, men i går dominerade de tillställningen.
Den allra sista debattlustan spenderas kanske inte uteslutande på de mest epokgörande frågorna. Det kan ha sin betydelse åt vilket håll baggen är vänd, på regionens logotyp och flagga. Kanske har det också någon genderpolitisk betydelse om det ser ut som en bagge, eller om djuret är av ett mer osäkert eller neutralt kön. Men inte är den betydelsen stor.
Detta till trots gladde jag mig åt debatten. Och det vore fel att påstå att den bara handlade om felvända baggar.
Gotland ska bli region. Det föranleder en del förändringar av den politiska organisationen. I detta sammanhang varnade Inger Harlevi att politikerna kan hamna tjänstemännens händer. Torsten Gislestam oroade sig över att politiken kan bli alltför professionaliserad.
Kommunen... (f´låt) Regionen blir mer och mer komplicerad. Uppgifterna blir fler, ansvaret växer. I den situationen finns givetvis en risk för att fritidspolitiker mer och mer upplever sig själva som ömsom transportkompani, ömsom rundningmärken, medan den verkliga politiken formuleras någon annanstans. På nationell nivå. Eller i förvaltningen.
Men det finns också metoder för att återerövra makten. Jag menar att exempelvis en professionell produktionsstyrelse för hälso- och sjukvården kan vara en sådan metod. Om politikerna kan delegera den mer verksamhetsnära styrningen, så kan politikerna fokusera på att ställa krav, sätta mål och representera medborgarna. De kan ägna sig åt politik och policy, istället för att gräva ner sig i detaljer som i de bästa fall har ett hum om betydelsen av.