Miljöpartiets valplattform för Gotland är till stora delar ytterst miljövänlig. Ja, den är så biologiskt nedbrytbar att det mesta upplöses i intet bara man tittar på den. En massa fluff om än det ena än det andra som är viktigt, utan att partiet gör sig omaket att berätta om hur detta ska åstadkommas. Ord som skingras för vinden och det blir inte så mycket sopor att sortera.
Men några löften har ju lite mer substans, form och färd. Som det där badhuset som Miljöpartiet vill bygga i Visby, vid Gutavallen. Nationalparken kring Bästeträsk. Förstärkt strandskydd. Och så vidare.
Jag har nog aldrig läst ett politiskt dokument där det som utlovas är så totalt frikopplat från de resurser som står till buds. Här ska det vara mer av allt till alla och gärna med dyrare insatsvaror, om det så gäller personal, energi eller mat.
Men samtidigt kringgärdas möjligheterna till ekonomisk utveckling av alltmer rigorösa inskränkningar. Jo, det finns en punkt om "Ett gott näringslivsklimat" där Miljöpartiet skriver om hur de vill "satsa på nyföretagande och entreprenörskap inom de gröna näringarna som mat- eller energiproduktion, kultur och ekoturism".
Miljöpartiets kärlek till företagande är mycket selektiv. Och de sorter av företagande som Miljöpartiet gillar får nog svårt att på egen hand finansiera vidlyftiga planer på allt från bostadsbyggande till utbyggd kollektivtrafik.
Som plattform betraktat har Miljöpartiet åstadkommit en ytterst osäker konstruktion med låg bärkraft. Jag skulle inte ens våga försöka stå på den för att byta en glödlampa. Förlåt, en lågenergilampa.
Det vore på sätt och vis underhållande om Miljöpartiet hamnade i en situation där man ensamma fick ta ansvar för sina vidlyftiga och oförenliga visioner. Men för oss som bor på ön vore ju ett sådant dödsdömt experiment förödande.