Din och min pension är i hög grad avhängig de statliga AP-fonderna. Närmare ettusen miljarder pensionskronor förvaltas där.
Nyligen föreslog en statlig utredning att dagens fem AP-fonder borde bli färre. På så vis skulle den administrativa bördan minska och avkastningen öka hette det.
Detta förslag fick miljöpartiets språkrör Åsa Romson och vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson att komma med egna kreativa idéer. Istället för en från politiken oberoende förvaltning anser Romson och Andersson att politiken ska styra fondinvesteringarna till "grön omställning, ökad sysselsättning och bostadsproduktion".
Jag ger de tusen miljarder kronorna högst tio år med Romsons och Anderssons aktiva förvaltningspolitik. Därefter torde hela kapitalet vara förbrukat, och därmed dina och mina förhoppningar om en ekonomiskt trygg pensionärstillvaro. Det är bara alltför vanligt med politiker som leker riskkapitalister med andra människors pengar. Med Åsa Romson och Ulla Andersson som fondförvaltare kommer guldet bli till sand.
Redan idag investerar AP-fonderna i miljöteknikföretag och byggbolag, och givetvis bidrar dessa företag till vårt lands sysselsättning. Dessa investeringar baseras - förhoppningsvis - på en strikt kommersiell kalkyl om att kapitalet ska ge god avkastning till dagens och framtidens pensionärer. Efter det att politiken satt ramverket med dess etiska riktlinjer är det professionella investerare som fattar beslut om fondernas innehav.
Tyvärr har Miljöpartiets och Vänsterpartiets galna utspel kommit att skymma det ursprungliga förslaget om att minska antalet AP-fonder. Jag vet, att diskutera det rätta antalet AP-fonder är inte direkt sexigt. Vi som har många år kvar av yrkesliv får något svävande i blicken när pensioner kommer på tal. Det känns ungefär som med avlägsna släktingar; man borde bry sig men man orkar helt enkelt inte.
Detta får dock inte hindra den nödvändiga debatten om AP-fonderna verkligen levererar vad de är satta att göra. Hittills är svaret nej. Om du istället fick förvalta dina pensionspengar själv, köpte på dig en handfull av Sveriges största marknadsnoterade bolag samt kryddade det hela med ett par mindre bolag som du valde ut med hjälp av en dartpil eller en tärning, ja då vågar jag påstå att din chans att överträffa AP-fonderna vore god.
Det finns många orsaker till detta. Samtliga har att göra med de negativa aspekter som följer av så kallat institutionellt ägande. Om du istället för att äga fondandelar hade direktägt en korg med aktier hade du sluppit betala fondernas förvaltningsavgifter. Avgifter som går till att betala några av Sveriges högsta månadslöner; fondförvaltarnas.
Trots dess nackdelar bör vi dock även i fortsättningen ha professionella förvaltare av AP-fonderna. Politiska förvaltare från vänsterkanten som vill investera dina pengar i sina egna favoritprojekt kommer garanterat att ge dig en mager pension. Men vi både kan och bör kräva lägre förvaltningskostnader och högre avkastning. Att minska antalet AP-fonder från fem till tre är ett bra förslag.